Detta år gör jag bäst i att inte summera. Naturligtvis rymmer året mängder av glädjeämnen, guldkorn och positiva händelser. Men minnen från sommarens sjukresa i samband med höftledsoperationen dyker fortfarande upp med obearbetade känslor som följd. En midsommarhelg med dränage på Karolinska sjukhuset, en sommar inomhus i skugga p.g.a. antibiotikakurerna. En kvarvarande diagnos kring blodsjukdomen som gav blödningarna väntar fortfarande på att överlämnas.
Det är bättre att titta på enstaka och isolerade händelser och närmast i tiden är julhelgen. En helg som kunde firas på traditionellt sätt. Tack.
Jag tog en del bilder i julhelgen men det var mestadels inomhusbilder. Ännu lider jag av smällen jag fick för drygt två veckor sedan då jag fick en innebandyspelare över mig när jag fotade en match. Min smärtgräns för promenader är en knapp kilometer och det är ju inte mycket till sträcka om man vill röra sig utomhus.
Enzo den franska bulldoggen är nog glad för att vi mestadels håller oss inomhus. Han är ju inte den motionerande typen direkt. Nu när det är vinter och kallt är han ännu mindre road av utomhusvistelse. Men ut måste han ju emellanåt ändå. Annars är hans fokus på att själv äta och titta på när vi andra äter.
I solskenet på annandagen blev det trots allt en liten hundpromenad i Stigtomta. Ingen vådlig exkursion utan inom min smärtgräns och vad Enzo kunde tolerera. Jag fick med mig min Canon R6 som hade makroobjektivet monterat. Jag undrar hur många bilder jag har tagit med den gluggen genom åren?
Ledigheten i mellandagarna har hittills varit väldigt skön. Jo men jag har ju varit sjukskriven hela sommaren och halva hösten, behövs ledigheten verkligen? Sedan jag började jobba heltid i mitten av november har det blivit långa, långa arbetsdagar då jag känt att det finns massor att ta ifatt. Jag inbillar mig fortfarande att jag ska hinna med en väldig massa saker när jag är ledig men det primära är ändå att varva ner och ladda batterierna för kommande utmaningar.
Nu är årsskiftet nära och då väljer jag att titta framåt istället för bakåt!
Vi glömmer 2021 och kastar oss, förlåt, går försiktigt in i det nya året.
SvaraRaderaJapp, 2021 är nu historia och kan med fördel förpassas till de undanskuffades och glömdas skara. Å andra sidan har ju inte 2022 briljerat så här i inledningen med tanke på smittexplosionen av Corona ...
Radera