Solskenet under lördagen lockade och pockade. Med ansvar för dotterns franska bulldog under helgen och vetskapen att jag inte behöver någon krycka i handen när jag promenerar föll beslutet att söka mig utomhus med hund, koppel och en näve bajspåsar. Dumt nog också kameran.
 |
| Enzo på Långhalsens is vid Kisängsbadet |
Vi satte oss i bilen och åkte upp till Kisäng. På parkeringsplatsen vid badet förstod jag att "alla" andra också tyckte att det var en bra idé att vara utomhus denna lördag. Ute på isen knastrade skridskoåkarna omkring på det knöliga underlaget. Enzo och jag nöjde oss med hållfasthetstest i strandkanten.
Mina fotoambitioner och idéer var många. I slutänden tror jag knappt jag lyckades ta en enda skarp bild. Orsak; hybris i kombination med ett koppel i ena handen och en andra hand som skulle bemästra inställningar, vinkel och avtryckare på kamerajäkeln. Gick inte, skit också.
Sammanlagt fick hunden och jag ihop en kilometer på en slinga vid badplatsen ut mot udden och tillbaka till parkeringen. Inte ens promenadlängden var något att klappa sig på axeln för denna fiaskolördag. När vi närmade oss bilen mindes givetvis Enzo de fikande kvinnorna som stöd vid cykelstället när vi gav oss av på vårt mikroskopiska motionspass. Måhända hade de tappat någon smula värd att äta?!
Nej, inte ens en smula från en nyligen avslutad fikastund blev belöningen efter denna utflykt. Vi åkte hem, någon måtta får det ändå vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar