Påskdagsutflykt till Stendörren

Ja, faktiskt, så har gullvivorna börjat sitt spirande i enbacken ute vid Stendörren. En av många anledningar att göra ett besök vid Stendörren under våren. Stendörren är smultronstället som onekligen lockar folk från när och fjärran. Påskhelgens finfina väder och vårens antågande gjorde att båda parkeringarna var proppfulla när vi kom fram strax efter lunchtid under Påskdagen.

Med ”vi” avser jag denna gång huvuddelen av Team Jansson exklusive äldsta dottern som har det stora nöjet att jobba denna storhelg. Med andra ord en fullsatt bil men det är väl som det ska vara i samåkningens sanna anda. Att båda parkeringarna är fulla vid Stendörren är inte hela världen, området är stort och rymmer många samtidiga besökare. Vi hittade faktiskt ett ledigt bord på en av de många rastplatserna i området.

Om man har minsta lilla allergi mot gäss är inte Stendörren att rekommendera. De är många och de är skräniga. Men för den som gärna tar del av naturens alla fjäderförsedda varelser är Stendörren rätt ställe att besöka.

Jag valde att ta med mig min Canon R6 och mitt sällan använda 100-400 mm-objektiv. Irriterande nog har jag fått in två dammkorn som sitter fast förankrade på den halvåret gamla kamerans sensor. Det är inget som syns när jag fotar med stora bländaröppningar i sportsammanhang men med mindre bländare och mot en himmel som är klarblå syns det alldeles för tydligt.

Från toppen av det relativt nybyggda utkikstornet kan man ta del av både närområdet och mer avlägsna blickfång. Järnverket i Oxelösund med sina rökplymer gör ännu en gång att jag associerar platsen med Mordor. Snarare hemskt än vackert.

Det blev ett par timmar med fika, sol och frisk luft innan vi vände hemåt igen. I samma stund som vi lämnade Stendörren infann sig övertygelsen om att hit kommer vi fler gånger.