tisdag 25 oktober 2022

Små variationer i hjulspåren

Det är lätt att fastna i gamla hjulspår. Denna tes gäller även fotografiskt. Man gör det man är bekväm med, det som håller en kvar i sin komfortzon. Detta gäller i allra högsta grad för mig när jag tar med mig kameran till Visby.


De uppenbara fotomotiven är desamma, tämligen oförändrade från år till år. Och mitt sätt att välja ut motiv, välja utsnitt och vinklar har ju inte ändrats nämnvärt de senaste 10 åren. När jag traskar runt som turist blir jag ännu mer robotlik i min fotografiska ospänst.

På finfina Munkkällaren vid Stora torget åt vi vår lördagsmiddag

En enda liten "nyhet" kunde jag iaktta i Visby sedan senaste besöket i september 2021. Och det var marknadsbodarna på torget som jag inte kan påminna mig stod där ifjol. Sedan har säkert en och annan restaurang stängt och öppnat, någon butik på Adelsgatan bytt ägare och inriktning. 



Jag har beskrivit några av mina måste-ses-platser i Visby och självklart tog vi en runda under lördagen som inkluderade dessa platser. Att gå upp vid domkyrkan till klinten och sedan ut mot Nordergravar, in via Snäckgärdsporten och genom botaniska trädgården för att hamna i Almedalen är liksom standardrutt 1A som inte kan hoppas över. Punkt.





När det gäller shopping är jag tämligen iskall. Det finns dock ett undantag och det är Kränku, denna gång med tre paket ruskigt dyra kaffebönor i packningen på vägen hem. Att gå i gränderna och Visbys gator kräver lite eftertanke om man inte vill jobba hårt med tanke på att hela innerstaden erbjuder en nivåskillnad som heter duga.


I Almedalen har jag hittat ett fotomotiv som kan ge lite extra spänst i bilderna. Hade jag haft med mig några brödbitar hade jag antagligen lyckats bättre med bilderna men nu blev det några chans-exponeringar på de fjäderförsedda Almedals-ockupanterna utan att de distraherades av något ätbart.



Söndagen innebar hemresedag men inte förrän klockan 16.00. Vi valde att ta en promenad utanför ringmuren och lämnade hotellet Visby Börs bakom oss och gick norrut på Strandgatan för att så småningom ta oss ut genom tidigare nämnda Snäckgärdsporten.


Kryssningsfartyget som lämpade av ansenliga mängder tyskar i Visby under söndagen


Jag följer upp detta blogginlägg med flera andra med bilder från Visby. Härnäst kommer att jag illustrera hösten i Visby, en färggrann historia som kan vara värd lite uppmärksamhet (hoppas jag).

2 kommentarer:

  1. Alltid kul att se dina Visbybilder. Jag är ju ofta ute och fotograferar på samma gamla platser, ibland räcker det att byta objektiv för att se nya detaljer på en bekant plats. Fina bilder här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med om knepet med att byta objektiv. På så sätt måste man leta andra motiv eller andra sätt att avbilda de gamla nötta motivvalen. Nackdelen med turistbesök i vackra omgivningar är att man får hålla tillgodo med det väder eller de ljusförhållanden som råder under det tillfälliga besöket. I hemtrakterna kan man ge sig ut när det är optimala förhållanden för att fotografera.

      Radera