I helgen tog jag mig tid till det obligatoriska vinterbesöket i grannbyn. Det hade gärna fått vara liiite mer vinter och liiite kallare men det går inte att klaga på vädret med en sol som oblygt tittade ner från vårvinterhimlen. Vrena har sina fördelar och bland de mest uppenbara hör Pilgrimsbo och vattenflödet mellan Hallbosjön och Långhalsen.
Berlin hade sin mur och Vrena har nu fått sin icke-bro. Delade samhällen är sällan av godo och hur Trafikverket valt att hantera brobygget över TGOJ-banan i Vrena är inget annat än ett exempel på uselt myndighetsutövande. Så tycker jag och sannolikt de allra flesta i och runtomkring Vrena. Och hur bl.a. Vrena Grönt och Vilt i Vrena tycker och tänker kan inte heller vara svårt att förstå. Halva Vrena är förpassade till en nätt omväg via Bettna och övergången för gångtrafikanter över TGOJ-banan vid stationshuset är skyltad som om det vore frågan om ett hopp över ett elektrifierat Niagarafall. Typ.
För att stilla nerverna efter den vådliga och känsloframkallande järnvägspassagen satte jag kompassriktningen mot Strandängen. Den gamla bandyanläggningens förfall är påtagligt men det finns en nostalgisk charm och personlighet vilandes över hela platsen och blundar man kan man nästan höra skridskoskären över den nyspolade isen, bollens studs mot sargen och bandyapplåderna stegra mot vinterhimlen.
Jag gick tillbaka till bilen som stod parkerad borta vid Pilgrimsbo, åkte hem till Stigtomta, skiftade kamerautrustning och åkte ännu längre västerut till Katrineholm för att fota en bandymatch i isladan på Backavallen. En dag som sammantaget innehöll både en känslomässig och bilburen resa.
Tack för fina bilder och bra text.
SvaraRaderaTack själv för kommentaren, den uppskattas! :-)
RaderaTack för inlägg! Kan/vill du skicka den till Vrena och Husby-Oppunda hembygdsförening?
SvaraRaderaHej! Tack för kommentaren. Jag blir lite osäker på vad som önskas, blogginlägget (texten och bilderna) finns endast i denna digitala form. Återkom gärna så ska jag försöka att tillgodose ert önskemål.
RaderaFotobloggar verkar vara ett utdöende släkte :) Har precis kommit igång med min egen sådär 15 år senare än alla andra. Din blogg är precis på samma tema som jag tänker mig att min egen ska bli. Bildsatta vardagsbetraktelser.
SvaraRaderaTack för kommentaren! Jo, det är nog så att fotobloggar för en tynande tillvaro. För mig är det ett sätt att få ut mina bilder på en plattform som är tillgänglig även för de som (klokt nog) avstår från t.ex. Facebook. Och du har helt rätt i att det för min del handlar om vardagsbetraktelser, ibland kryddat med mer spännande utflykter och resor.
RaderaHåller med Lasse. Gillar man att fotografera vill man gärna nå ut med sina bilder till andra än de närmast sörjande. I mina ögon är fotobloggar mer intressanta än Instagram och andra sociala medier då man ofta får lite bakgrund och information om det man fångat på köpet. Dessutom lär man känna personer man aldrig träffat och förmodligen aldrig kommer att träffa i verkliga livet.
Radera