Viljan att fotografera efter månader på sjukhus är starkare än de faktiska möjligheterna. Det som håller mig tillbaka är huvudsakligen två saker, dels mitt obefintliga immunförsvar och dels mina försvagade höfter. Infektionskänsligheten gör att sportevenemang inte är aktuella och det svider nog allra mest i sinnet, sportfoto är verkligen kul. Höfterna håller mig i schack eftersom mitt nuvarande promenad-max är ungefär en kilometer. Jag har testat i veckan och har fått lida när jag passerat den distansen.
|
Hemmets trygga famn |
|
Bänk utanför grannens tomt, lite för nära för att redan här vila |
För att vara november har det unika inträffat att vi haft några solskenstimmar de senaste dagarna. Fantastiskt välgörande att få vistas ute i friska luften med solen i ansiktet och det har lockat mig att ta kryckan och traskat ut på de närliggande gatorna. I torsdags fick även kameran följa med när jag gick en liten runda.
Det lilla pannkaksobjektivet Canon EF 40 mm skruvades på min Canon 5D Mark IV. Tillräckligt lätt och smidigt att ha hängandes runt nacken då krycka i högerhanden är nödvändig. Ett objektiv med fast brännvidd styr mitt val av fotograferingsavstånd och motivval på både gott och ont. Historiskt har jag tagit överlägset flest bilder med mitt 100 mm-macroobjektiv, både för närbilder men även utsnitt av landskapet i mina närliggande omgivningar.
|
Pegevägen i Stigtomta |
|
Huset vi bodde i mellan 1993 till 1999 |
|
Sist i raden av hus på ena sidan av Pegevägen |
För att anpassa promenadlängden så gick jag upp på Fabriksvägen och vek av in på Pegevägen. På den bortre hälften av Pegevägen byggdes en bostadsrättsförening med fristående hus som färdigställdes 1993 och dit flyttade vi för 30 år sedan. Mycket har hänt med husen och tomterna sedan -93, allra mest efter konkursen -99 eftersom husen successivt köptes loss och tillbyggnader gjorts på flera av fastigheterna.
|
Ett välkommen solsken i november |
|
Gång- och cykelbanan mellan Tängstaområdet och Frubäcksvägen |
Allra bekvämast för de dagliga promenaderna är att gå en runda hemmavid men ur ett fotografiskt perspektiv behöver jag nog sätta mig i bilen och hitta destinationer i närområdet där jag kan gå en sväng och hitta fotografisk variation. Vi får se vad jag orkar och hittar på.
Härligt att se att du varit ute på fotopromenad igen. Och i solsken! Pannkaksobjektivet är ju ett bra alternativ med tanke på vikten! Du får passa dig för is och snö på dina rundor också, det gäller att hålla sig på benen!
SvaraRaderaI samband med lördagens lilla utflykt (bilder kommer i nästa blogginlägg) tog jag fram mina Icebugs-kängor. Ett glidande snedsteg skulle vara förödande för mig just nu. Tyvärr har jag inte en sådan där nedfällbar ispigg på kryckorna, om jag lyckas fixa detta blir det ytterligare lite säkrare promenader.
RaderaMina icebugs är också framplockade.
Radera