Sedan onsdag eftermiddag den 15/11 är jag utskriven från Akademiska sjukhuset. En efterlängtad milstolpe, nästan fem månader efter inskrivningen på Viktoriaenheten i Eskilstuna den 21/6. Att det egna hemmet lockar är sjävklart även om tryggheten som sjukhusens vård erbjuder inte på långa vägar uppfylls inom det egna hemmets väggar. Möjligheten att slappna av på hemmaplan och njuta av den frihet som normalt tas som självklar är påtaglig nu när det gått några dagar sedan hemkomsten.
Jag har inte gjort många knop sedan jag kom hem. Tyvärr är jag fortfarande besvärad av den virusinfektion jag fick i urinblåsan under de sista två veckorna på sjukhuset även om det blivit marginellt bättre. Jag njuter däremot av att kunna sjunka ner under en filt i TV-soffan och bara slappna av. Nu inser jag också vilket tydligt behov av vila och återhämtning jag har och att det är något som kommer att ta tid. Förhoppningsvis uppstår inga större komplikationer men jag måste ha i medvetandet att det inte är ovanligt att man under någon kortare period blir inlagd igen under den fas jag har framför mig.
För att ha koll på bland annat mina blodvärden så behöver jag åka till Uppsala regelbundet för provtagningar och kontroller. Första tillfället är nu på tisdag då jag åker taxi från hemmet till Akademiska, en tur och retur-resa på nästan fem timmar. Om det räcker med en resa i veckan eller om det blir mer frekventa kontroller får vi väl se utifrån provsvaren. Jag vet bara att jag fick ont i höften när vi i egen bil åkte hem från Uppsala i onsdags, och då hade vi ändå ett lunchstopp i Enköping längst vägen.
När jag blev inlagd var det högsommarvärme och ett par dagar till midsommar. Nu när jag kommit hem möts jag av minusgrader, fallna löv och ett tunt snötäcke. Något har onekligen hänt på de fem månader som passerat. Även om jag är trött så kliar det i fingrarna att ta tag i vissa trädgårdsrelaterade sysslor men där får jag hålla mig i skinnet, kontakt med partiklarna i jorden är allt för vådligt för mig och mitt ynkliga immunförsvar. Jag ska även hålla mig på avstånd från folk med luftvägsinfektioner, större folksamlingar och viss föda. Det tar tid innan immunförsvaret är någorlunda återställt igen (och ett kommande vaccinationsprogram ska ge mig skydd mot flera av de infektioner jag tidigare haft eller vaccinerats emot).
Med hänsyn till allt ovan nämnda så håller jag mig försiktigt ödmjuk, skyndar långsamt och inser att allt måste få ha sin gång och ta sin tid. Inga överambitiösa projekt vilket fortfarande gör att årets julkort och köttbullstrillandet är i riskzonen. Sorry.
Skönt för dig att få komma hem, kram Annika
SvaraRaderaTack, det är verkligen en fröjd att få vara hemma efter alla månader på sjukhus. Det känns som äkta frihet på något sätt.
RaderaDet är så skönt och höra att du nu är hemma hos de dina igen. Vi önskar dig allt gott och och ett snabbt tillfrisknande och så får vi se fram emot dina härliga julkort nästa jul🤗Stor Kram 😊
SvaraRaderaTack, jag har haft folk omkring mig hela tiden på sjukhusen men hur trevlig personalen än är kan de inte ersätta familjemedlemmar vad gäller sällskap. En vecka efter hemkomsten konstaterar jag att jag har ett stort behov av vila, tröttheten är påtaglig, men återhämtningen är något som får ta den tid det behöver.
RaderaHärligt att du nu kan vila och kurera dig i hemma miljö. Jag håller alla tummar och tår för att du ska få må okej och inte åka på några fler infektioner. Styrkekramar från Sara S
SvaraRaderaInfektionsriskerna finns definitivt och jag behöver tänka mig för de närmaste månaderna. Just nu är jag väldigt nöjd med att få vara hemma där det känns som att jag har lättare att vila och återhämta mig.
RaderaInte för att jag hoppas att ditt immunförsvar ska vara dåligt, men vissa fördelar har det ju...😘...Snöskottning o trädgårdsredskap, är riktigt stora bakteriehärder. Det är helt underbart att du är hemma igen, men du slipper inte mina dagliga samtal, ändå....😊
SvaraRaderaSant, många känner till riskerna med bakterier i jorden men inte lika många vet hur farlig snöskottningen är ur ett bakterie-perspektiv ... ;-)
RaderaDina dagliga samtal är fortfarande mycket välkomna!
Hoppa över eventuell komnande snöskottning. Ät några praliner, om kroppen klarar det vill säga. Håll koll på allt trädgårdsarbete från ett fönster. Samma med allt julstök. Delegera, delegera, delegera. Fantastiska nyheter är det i alla fall. Kanske kan du fånga några fåglar med kameran från köksfönstret?
SvaraRaderaJag ska be den närmaste omgivningen om hjälp när det gäller att införskaffa vintersäsongens första säck med solrosfrön så att jag kan "mata in" vinterfåglarna till fågelbordet. Som en del i rehabiliteringen och återuppbyggnaden av mina höfter behöver jag ta mig utomhus på (kortare) promenader och detta ger ju vissa möjligheter till fotografering.
RaderaJag satt och bläddrade bland bloggar och kom till din. Jag blev litet tagen av vad du behövt och behöver gå igenom. Hoppas innerligt att du hamnat på snabb väg till återhämtning nu. Själv drabbades jag av cancer för tolv år sedan, den åtgärdades ganska snabbt och jag blev helt friskförklarad. Just nu sitter jag (bokstavligen!) sedan runt ett år med diskbrock. Hela året och inte minst sommaren tillbringade jag vid köksbordet. Jag är liksom du inbiten amatörfotograf med naturen som motivområde, jag har blivit "fönsterfotograf", all fotografering sker genom våra fönster ;-) Lyckligtvis bor vi mitt i naturen, så det har löst sig hjälpligt. Jag håller nu på med omstrukturering av vår hemsida, många problem blir det men det tar sig! När jag tänker på dig känner jag mig ganska lindrigt drabbad, trots allt. Lycka till med återhämtningen!
SvaraRaderaTack för din trevliga kommentar! Jag får erkänna att det i min begreppsvärld bara finns ett framtida friskförklarande men att det kommer att ta upp till ett år innan detta kan lämnas. Alla andra alternativ blundar jag för och jag skulle tro att det är mänskligt att resonera på det sättet.
RaderaTrots din rörelse-begränsade tillvaro verkar det som att du hittat sätt att både fotografera och hålla dig sysselsatt, finslipande av hemsidor kan man lägga hur mycket tid på som helst.
Vi fortsätter heja på dig 💪🏻👊🏻 och ser fram emot att se dig på vårkanten vid sidan av fotbollsplanerna - laddad med immunförsvar, energi och med kameran i högsta hugg! Kram till dig 🍀
SvaraRaderaJag har i flera månader tänkt på hur kul det skulle vara att sätta mig tillrätta bredvid fotbollsplanen för att fota sport. Jag hoppas att den känslan finns kvar när våren närmar sig. Den lokala sportfamiljen är för mig minst lika saknad som själva sportfotograferandet.
RaderaHeja heja på hemmaplan. Så skönt att höra att du har fått komma hem. Passa på att vila i soffan. 😀 sa hon i länets norra del. 😁
SvaraRaderaJust nu tänker jag inte ens ha dåligt samvete för att filten och TV-soffan är viktiga beståndsdelar i min tillfälliga vardag. Vilan och återhämtningen är nödvändig. Jag småpysslar lite här hemma och hittar mer att göra på hemmaplan än vad jag kunnat göra i en sjuksäng så dagarna går väldigt fort (utom möjligtvis de oändligt långa sjukresorna för kontroller i Uppsala som just nu genomförs veckovis).
Radera