Vårsöndag i februari

Jag ägnade lördagen åt bildredigering och bloggande efter fredagskvällens ishockeymatch i Gnesta. Lite då och då roade jag mig med hunden Enzo som var på tillfälligt besök när matte åkte till Norrköping på en shoppingrunda. Söndagens fokus låg till 99% på träningsmatchen som flicklaget i Stigtomta IF skulle spela mot DFK Värmbol under eftermiddag/kväll i Katrineholm. Eftersom solen sken så lockande så var jag bara tvungen att gå ut en liten stund innan surret med fotbollstjejerna skulle ta vid.

Snödropparna utanför vårt hus njöt av ljuset och plusgraderna

Jag skruvade dit macroobjektivet på kameran och tog mig över järnvägen för att därefter gå längst bäcken som rinner ut i Hallbosjön. Det där "skitdiket" som rinner öppet i landskapet där det inte stängts in i betongtrummor eller dikats genom odlingslandskapets åkrar.

Lite, lite snö men mestadels slipprig lera och en del is är statusen på vårvintern just nu

Min utomhusvistelse avslöjade två saker. Dels blåste det mycket och kallt, dels gav solen ifrån sig värme där jag hittade lä. Förväntningarna bör ju rimligtvis inte vara allt för höga vad gäller vårvärme i februari. Fjolårets vår dröjde och jag minns mer än väl hur det var 2013 då det inte vintern släppte sitt grepp förrän mars månad passerat.

Jag är för tillfället allra mest nöjd med att ljuset återvänder med allt större tydlighet. Nu har jag solen i ögonen när jag åker österut på mornarna till jobbet. Och snart har jag solen i ögonen när jag åker västerut till Stigtomta efter arbetsdagarnas slut. Förutsatt att det inte är mulet, förstås.

Banvaktsstugan vid TGOJ-banan i kanten av Stigtomta

Det kommer fler kalla, ruggiga, mulna dagar innan vi med säkerhet kan utropa att våren är här. Jag är i alla fall glad att flicklagets första träningsmatch denna söndag fick ske i plusgrader. Må så vara att solen gick ner lagom till matchstarten strax efter klockan 17.

Fjolårets boklöv som vägrar släppa taget

Nästa blogginlägg kommer att innehålla en hel rad fruktansvärt fula bilder. Men de bjuder förhoppningsvis på något som har ett visst dokumentärt intresse. Jag kombinerade nämligen min söndagspromenad längst den ringlande bäcken med bäversafari.