Fotointensiv vecka

Det har varit en uppdragstät vecka i fotografins tecken. Under måndagen tog jag några bilder som ska användas till min arbetsgivares kommande rekryteringsannonser. En utmaning med kollegor som inte direkt är bekväma framför en systemkamera. Det underlättade inte att det stod en studioblixt och flashade för att indikera att nu togs det en bild. Väldigt speciella omständigheter men kanske blev det bra i slutänden, det är inte jag som är bäst lämpad att bedöma det.

Tisdagskvällen ägnades åt något som jag med tiden blivit mer van vid. Då var jag uppe i Vagnhärad där ett fotbollslag bedrev inomhusträning. De hade bett mig om spelarporträtt och när jag ändå var i Lånestahallen så kanske jag kunde ta några bilder när de tränade också ...? Ännu en gång riggad studioblixt och mycket grejor att släpa på.

Under fredagskvällen roade jag mig med en mer avslappnad fotografering då jag såg till att besöka Rosvalla. Innebandymatch i herrarnas division 2 med många välkända profiler ute på planen.

Solnedgångsfärger med 14 mm-objektivet fotograferat mellan nyår och trettonhelgen

Toppen av utomhusgranen med solnedgången i bakgrunden

Att addera någon form av blixtljus i bilderna tar bort det spontana vid fotograferingstillfället. Det spelar ju ingen roll om jag använder studioblixt eller om jag skulle ha en monterad kamerablixt. När bilden är tagen är den fotograferade extremt medveten om att en bild har tagits. Min fotograferingsmeny består ju till 99% av spontanbilder, antingen ute på promenader eller vid ett idrottsevenemang.

Promenad föregående helg utanför Stigtomta

Det är bara att erkänna att jag är dålig på det planerade och eftertänksamma fotograferandet. Det spelar ingen större roll om det handlar om ett rekognoserat landskap i perfekt ljus eller en riggad studiobelysning med en förberedd porträttkandidat. Det händer att jag söker upp en landskapsmiljö som jag tidigare sett genom bilfönstret när ljuset är "rätt", det händer att jag ställer människor framför den stativmonterade kameran. Men det är väldigt sällan och definitivt satt på undantag.

Något beskuren bild tagen med mitt 135 mm-objektiv

För ett par veckor sedan kom en uppdatering av Mac-OS och jag brukar alltid trycka in uppdateringarna så fort de kommer. Sedan dess fungerar inte Canons EOS Utility-program vid USB-koppling av kamerorna mot datorerna som jag har. Detta "fenomen" har hänt vid ett tidigare tillfälle och det är besvärande. Nu vet jag inte om det ska skyllas på Apple eller Canon, det har förekommit olika bud när jag googlat fram diverse forum där problemet diskuterats.

Söndagspromenad

Jag blev tvungen att uppsöka en handlare för att i halvpanik köpa en kortläsare. Mina kameror har gudskelov Flash-minneskort som huvudlagringssystem men i datorerna kan jag som bäst hitta en liten lucka för SD-kort. Jag gillar verkligen inte SD-kort, erfarenheterna av dessa är enbart negativ då jag varit med om flertalet trasiga och strulande enheter. Hur som helst inhandlades kortläsaren där jag kan sätta mina Flash-minneskort och flytta över bildfilerna tillsvidare. Så fort Canon/Apple fått ordning på USB-anslutningen kommer jag självklart att återgå till att via sladd föra över bildfilerna. Det känns svajigt att hålla på och trycka ur och i minneskorten och risken finns att man skadar dem till sist om man fipplar med dem för mycket.

Höstsådden frodas denna vinter (Åsby gård i bakgrunden)

Minneskort och deras olika hastigheter och förmågor är en djungel. Det kommer nya innovationer ideligen men med den bas av kamerahus som jag har är de flesta kompatibla med varandra vilket gör att jag kan flytta över minneskort mellan kamerorna om så krävs. Likadant är det med batterier, jag har två typer av kameror och två typer av batterier vilket ger redundans. Det är såna här saker som är en del av kamerasystemen, inte helt oviktigt även om man mest tänker på vilka objektiv som passar.

Solnedgång ner mot Jönåker

Någon gång, inte osannolikt i relativ närtid, kommer jag väl också att hoppa på det spegellösa kameraalternativet. Då lär det bli ett teknikskutt som innebär en hel del i förhållande till vad som just nu finns på hyllorna här hemma. Sannolikt förblir jag Canon-ägare och då kan det viktigaste bli att via adaptrar få fortsatt nytta av mina objektiv. Annars blir det jobbigt, och dyrt, att byta system helt och hållet.