Utmanande fotouppdrag i bowlinghallen

Jag slängde in en flexledig fredag när januari var snubblande nära att ta slut. En "bonusdag" utan några som helst planer eller förpliktelser. Eftersom regnet var ständigt närvarande på utsidan av huset i Stigtomta iddes jag inte ge mig ut i spenaten. Förmiddagen tillbringades därför med en av vinsterna från julens julklappsspel. Ett 1000-bitars pussel tar faktiskt tid att bara vända på rätt köl och när alla kantbitar lagts ihop fick det räcka för stunden.

Hasse

Janne

Per

Jag åkte in till Nyköping, käkade lunch (lyx a' la McDonalds ...) och via ett artighetsbesök hos min tidigare arbetsgivare landade jag på Rosvalla. Vilka dagar i veckan är jag INTE på Rosvalla? Nåväl, det fanns ett syfte med mitt Rosvallabesök. Bäste svågern Per var på besök från västkusten och skulle bowla med gemensamma bekanta. Kameran var med, här skulle minsann tillfället utnyttjas för att förstå hur sjutton bowling kan avbildas på något begripligt sätt. Facit; det går inte!

En tidig eftermiddag är det inte särskilt många banor som är upptagna och det gjorde att jag kunde kliva ner bredvid mina bowlande kompisar. Men precis som i skytte så är detta inte en sysselsättning som låter sig fotas rakt framifrån. (Man kanske kan muta sig in i maskinrummet bakom käglorna men det var definitivt inte läge för det denna fredag.)

Jag hade med mig min Canon 1DX och sedan skiftade jag mellan tre objektiv; 70-200 mm, 14 mm samt 50 mm. När jag använde mitt 70-200 mm-objektiv hade jag som största bländaröppning f/2.8 och då var jag tvunget att kliva upp på ISO 8000 för att få drägliga slutartider (typ 1/500 sekund). Det är inte direkt dagsljus i en bowlinghall. De andra två objektiven har f/1.8 respektive f/1.4 som största bländaröppning vilket gjorde att jag kunde skruva ner ISO-talet en hel del.

Jag valde att fota i jpg-format. Innan jag började så vitbalanserade jag kameran med mitt medhavda gråkort. Det tar en halvminut, typ, och är definitivt värt besväret. Visst hade jag kunnat fota i RAW och vitbalanserat i efterhand hemma vid datorn men då tar det längre tid samt blir sällan lika bra. Tycker jag.

Hur gick det då för dessa herrar i sina bästa år att bowla? Inte en aning, när första timmen passerat och de var på väg in mot timme två fick jag nog och lämnade dem åt sina öden. Det var ju "bara" träning och de gnuggade detaljer där Per hade ett och annat tips att lämna till de övriga två.

Fota bowling överlåter jag nog till andra att sköta i framtiden. Det var närapå omöjligt enligt mig.