Oxelösundsgrått

Så har vi kommit fram till den andra av adventerna (böjer man det verkligen så?). Den ena dagen efter den andra tävlar om att vara surmulnast och gråast. I en tid av torftig stramhet med en pandemi i bakhasorna behövs all uppmuntran som går att uppbringa och så får vi istället finna oss i att bo i ett jädra kylskåp med trasig lampa. Håll i och håll ut, jovars, men ge oss lite ljus på den stig vi måste vandra!

Jag hamnade i Oxelösund. Det hjälpte inte.

Jag vill inte trampa på lokalpatriotiska tår. Försöker att inte dissa men kan inte heller undvika att vara sanningssägare utifrån mitt upplevda universum. Oxelösund är en svår ort, så är det bara. Ett konstaterande jag gjort flera gånger tidigare här i bloggen. Inte för att göra mig märkvärdig, jag bor ju för sjutton i Stigtomta så jag har verkligen inget att komma med. Vänder du blicken åt rätt håll blir du belönad med kuststadens mest förtjusande sidor, råkar du vända blicken åt andra hållet framkallas rysningar längst ryggraden.

Järntorget i all sin prakt

Som en fyrbåk i mörkret håller Ica liv i torgets ena hörn

Denna gråtrista söndag hade ingen överraskning att erbjuda när det gäller min nära-Järntorget-upplevelse. Kanske ännu ett orättvist valt tillfälle att ta tempen på kuststadens centrala ekosystem. Innan jag gav upp ville jag i alla fall ta mig upp till S:t Botvidskyrkan. En fulsnygg historia som på något sätt är väldigt representativ för orten.

S:t Botvidskyrkan i Oxelösund

Porten stängd på grund av orsak

Vägen till Gamla Oxelösund skulle kunna skrämma iväg vem eller vad som helst som inte är av orch-ras. Föga anar man vad som belönar den som står ut med den mentala prövning det innebär att åka bakom det enorma hamnområdet.

Från fiskesamhälle till bruksort

Skidbladner, Frejs medvinds-skepp där alla asagudar ryms

Den ondsinta gräsandsflocken omringar en intet ont anande svan

Att ventilera sinnena i Gamla Oxelösund är belönande men återigen beror det på i vilken rikting man tittar. Mina energiflöden var i alla fall återställda i tillräcklig grad för att ta mig vidare till Ramdalens idrottsplats. Ännu en fulsnygg plats. Och jag hade ett ärende dit eftersom yngsta dottern var där och tränade fotboll tillsammans med övriga tjejer i Stigtomta IF/Oxelösunds IK:s samarbetslag.

Entré vid Ramdalens IP

Ännu en entré till Ramdalens IP

Taggtråd används numera sällan för att avgränsa för tamboskap

Fotbollstjejer som lär sig stå i kö

En av få kvarlevande spår efter Oxelösunds bandyepok

Tjejerna på väg tillbaka till Kulan under badhuset

"Det finns stubbar i backen!"

Vi provianterade hos restaurang Long innan vi vände hem västerut. Kanske inte klokare men några upplevelser rikare. Väntan på dagsljus fortsätter oförtrutet, så måste vi förhålla oss.