I helgen fick vi ta del av en gnutta av vad vintern har att erbjuda. Det var en lågmäld och försiktig antydan men den gjorde stor skillnad. Att landskapet kan ändra karaktär på ett så dramatiskt sätt av några snöflingor är onekligen fascinerande.
På söndagsförmiddagens hundpromenad tog jag med mig kameran och på den hade jag monterat mitt macro-objektiv. Det var alldeles för länge sedan det objektivet luftades.
Del av Prästgården med Tiondeboden till vänster i förgrunden |
Promenadsällskapet denna söndag utgjorde en ansenlig skara av Team Jansson. Det var faktiskt bara tvåan som saknades. Vi hittade stråket som tog oss förbi Skillra och besöket hos hästarna var ett tydligt önskemål framfört av Enzo The Batdog. Och en fransk bulldog brukar få som den vill.
Även om det var 19 grader kallare än min trivseltemperatur och det bitvis var alldeles förskräckligt snorhalt så var det befriande att slippa fulhöstens bruna nyanser för en stund. Snötäcket var flortunt men satte prägel på omgivningarna. Omväxlingen var välkommen.
Lite vinterstämning på första advent skadar inte. Det återstår att se hur länge det dröjer innan mildvintern får sätta emot och ta över taktpinnen.
Nästan som en riktig vinterpromenad. Snygg bild på hästens öga.
SvaraRaderaVem vet, detta kanske var den mest vintriga promenaden vintern 2020/21.
RaderaBilden på hästögat borde ha haft skärpan några millimeter närmare mig. Med macro är det inte plättlätt men det är inte heller förlåtande när det gäller skärpeplanet.
Gillar egentligen inte vinter, men föredrar det framför detta lask som just nu belägrar Nyköping. Härliga bilder och en härlig försmak av det som förmodligen väntar.
SvaraRaderaFår vi förra vintern i repris blir det inte ens tjäle i marken. Nej, jag är verkligen inte någon vinterentusiast men för landskapet och naturen gör en snövinter stor skillnad. Av egoistiska skäl slipper jag gärna snöskottningen och halkan ute på vägarna (för både fötter och bil).
Radera