Guidad rauktripp med hyrbil

Att jag bokade vår Gotlandsresa några dagar innan vi gav oss iväg fick till följd att vi inte fick plats med vår bil på färjan. Familjen har besökt Visby utan att ha med bilen förut men denna gång skavde det faktiskt lite grann. Vi behövde ta oss en mil norr om Visby där min syster och svåger hade hyrt en stuga och vi behövde genomföra en utflyktsdag ute på ön. Vad gjorde jag? Hyrde en bil för ett dygn!

Biluthyraren hade sitt kontor precis bredvid färjeterminalen (men inte bilarna ...)

36 000 mil hade satt sina spår i denna V70

Det var så fiffigt att man i samband med bokningen av färjebiljetter och hotellboende också kunde hyra bil. Destination Gotland har uppenbarligen snackat ihop sig med Wisby Biluthyrning AB och det kändes som ett prisvärt alternativ. För 400 kronor hyrde vi en större bil i ett dygn. Okej, det var inga nya bilar men vad tusan, vi skulle ju bara åka 10-talet mil under detta dygn.

Småbåtshamn bredvid färjeterminalen i Visby

Mitt eminenta resesällskap

Scandic i Visby består av många byggnader

Vi hämtade bilnyckeln klockan 10 på fredagsförmiddagen och sedan fick vi traska en bit till uppställningsplatsen strax söder om färjeterminalen. Vi drog därefter norrut till Brissund där min syster och svåger hyrt en stuga för en vecka genom Airbnb.

Stuga i Brissund

Hunden Bosse vid stugan i Brissund

Jag hade tänkt ut några olika resmåls-alternativ som jag behövde stämma av med min syster och svåger. Vad hade de hunnit besöka tidigare under deras veckolänga vistelse på ön? Med hänsyn till de hårda västliga vindar som blåste och de redan avklarade sevärdheterna valde jag att lura iväg Gotlands-noviserna och övriga familjen till Östergarn. Först raukområdet Folhammar.

Rauk-poserande döttrar

Undertecknad fotograferad av dottern Alva

Folhammar har sina unika egenskaper och vi har varit där flera gånger. Östergarn skiljer sig också från norra och södra Gotland vilket gör att det definitivt är värt att spendera tid på denna sida av ön. Vi hann med ett par stopp till innan det var dags att vända tillbaka mot Visby och västra sidan av ön men det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Stay tuned!

Resan är en del av upplevelsen

För varje gång som jag åker till Gotland känns färjeresan allt kortare. Däremot måste jag nog tillstå att bilvägen mellan Stigtomta och Nynäshamn är exakt lika lång och påfrestande gång efter gång. Den senaste helgen spenderades på ön där ute i Östersjön och det var sannerligen en välkommen tripp.

Lovisa och Alva på färjan under torsdagskvällen

Vis av erfarenhet bokades denna Gotlandsresa i allra sista stund. I slutet av februari bokade jag en resa för fyra av oss i Team Jansson och det var tänkt att vi skulle åka iväg några dagar i månadsskiftet april och maj. Vi vet alla hur det gick med den saken ... Nu ville jag vara säker på att inga ytterligare pandemi-restriktioner skulle slå till och att vi i familjen var friska, bokningen gjordes på måndagen och när torsdagskvällen var kommen så drog vi iväg.

Någon bil kunde vi inte få med oss på resan. Det var ingen lämplig färjeavgång som hade några platser kvar för personbilar. Med tanke på hur sent jag bokade så var jag tacksam att det fanns plats för oss på färjan och på Scandic Hotell i Visby. Att vi fick åka sent på torsdagskvällen och bege oss hemåt igen svintidigt på söndagsmorgonen gör ingenting. Vi kom iväg till Gotland, det var huvudsaken!

Färjeterminalen och Visby en stund innan soluppgången under söndagsmorgonen

Jag ska försöka redogöra för de intensiva dagarna på Gotland i några kommande blogginlägg. Detta korta inlägg är huvudsakligen en introduktion och en presentation av själva resandet. Om det nu är något att skriva om ...

Färjan från Nynäshamn till Visby gick klockan 20.45 på torsdagskvällen. Vi anlände till Visby klockan 00.00. På söndagsmorgonen fick vi knata iväg från hotellet till färjeterminalen i ottan eftersom färjan avgick från Visby klockan 07.45 (och man måste checka in senast 30 minuter innan avgång om man reser utan bil).

Häll koll på bloggen de närmaste dagarna så blir det en rejäl dos Gotland. Mestadels snapshots, turistbilder och en och annan bild för familjealbumet men kanske det kan vara uthärdligt även för en bredare publik. Det är min förhoppning.

Mmm det blir nog regn till kvällen

Inför september såg jag fram mot vad den månaden skulle ha att erbjuda. I mitt huvud surrade optimistiska tankar om åtskilliga turer med kameran i det vackra landskapet som sakta beredde sig på höstens intåg. Och september har verkligen levererat med varma dagar, magisk dimma och begynnande höstfärger. Tog jag vara på allt detta? Nej.

Min septembermånad har absolut inte varit tråkigt innehållslös. Nejdå, det har varit full fart hela tiden. När jag inte har jobbat har det handlat om att fotografera eller titta på fotboll. En slags fotbollsskuld att ta ifatt efter den längre publikfria Corona-situationen. Mycket mer än detta och vila har det inte gått att klämma in.

Efter två arbetsdagar sittandes på hemmakontoret hade jag inte varit utanför dörren när fabrikstutan klockan 17.00 signalerade att arbetsveckan var till ända. Att arbeta hemifrån är helt okej för mig men det blir väldigt isolerat och instängt på något sätt. Ett rannsakande av minnet och jag kunde inte ens minnas när jag tagit en promenad hemmavid senast.

En orsak som väger tyngre än tids- och orkesbrist förklarar varför det inte blivit några promenader. Artrosen i mina höfter. Detta har jag berättat om tidigare och det blir inte direkt bättre för varje vecka som går. Jag har fått en röntgentid men även ett övningsprogram av sjukgymnasten på vårdcentralen. Allt detta går väl an att smälta men när jag också fick tillgång till ett informationsmaterial om vad som händer före och efter en höftledsoperation sjönk modet i bröstet ganska markant.

Jag vill bli av med den kroniska smärtan men helst slippa tankarna på operationer. Usch. Att artrosskolans höftledspatient var en herre i 70-plusålder gör mig som 55-åring ännu mindre pepp. Från medelålders till gammgubbe på någon minut. Griptång och strumppådragare, jippi.

 

Det är roligare att tänka på den fortsatta hösten, fotbollssäsongens sista avgörande matcher och kostnadsberäkningar till nästa års förvaltningsplaner. Och gärna en och annan möjlighet till fotografering. Kameran är i alla fall laddad till lördagsförmiddagens lag- och spelarfotografering i regnet på Tängstaplanen där Stigtomta IF:s tjejer i F07-09 utgör motiv.

 

Höstmörkret gör sig allt mer påmint. Skumrasket när väckarklockan ljuder och de allt kortare kvällarna innan det kompakta nattmörkret sänkt sig över oss. Vill man göra någonting utomhus är man snart hänvisad till de arbetsbefriade helgerna. 

Promenaden runt Skillra och Åsby denna fredagskväll blev i sällskapet av min Canon 5D Mark IV och mitt Canon EF 85 mm/1.2. Ett trivsamt sällskap, lagom pratigt, mycket sympatiskt. Ska man vara lite kinkig kan man anmärka på vikten. Men jag är ännu inte innehavare av någon spegelfri systemkamera och släpar därför tappert vidare på mina spegelreflexkameror.

Mmm det blir nog regn till kvällen

Full fart rakt in i helgen!

Skymningsomväg

Under torsdagskvällen gjorde jag en fullständigt skev avstickare via Jönåker till Enstaberga när jag skulle hämta en billast med fotbollstjejer efter deras träning. För den som kan geografin i området runt Kiladalen är den snabbaste, rakaste och direktaste vägen mellan Stigtomta och Enstaberga aldrig någonsin via Jönåker.

Solnedgång, golfbana och en svamprackare i nederkant av bilden

Jag hade en halvtimme extra att spendera innan jag skulle vara vid Enstaberga IP och då tyckte jag att kameran kunde få lite frisk luft. En molnfri himmel och dags för solnedgång var ytterligare argument i den inre debatt i mitt huvud som föregick beslutet.

Solnedgång, golfbana och en björkrackare i förgrunden

Även om himlen var molnfri så var den inte helt fri från dis. Det gjorde inte mig ett dugg, däremot svor jag över att jag inte gett mig iväg tidigare. Nu hann jag med nöd och näppe fånga solen på två ställen innan den var borta för dagen.

Jag åkte vidare, genom Jönåker City och förbi klassikern Kalle i Backen, innan jag kom till nästa mål som var Lunda kyrka. Det fanns en tanke att den nedgående solen linjerade bra med kyrkan. Jag hade nästan rätt men väldigt fel vad gäller klockslaget eftersom jag var en gnutta för sent ute.

Solnedgång, kyrka och en solrackare som nästan hunnit gå ned

Jag åkte på gamla E4:an österut mot Enstaberga där jag slutligen hittade fyra fotbollstjejer som slussades in i min bil och förpassades till Stigtomta. Det är ett sätt att tillbringa en torsdagskväll.

Bärstaskymning

För den kalenderstyrde var tisdagen den första officiella höstdagen. Att denna höstpremiärdag framåt kvällen bjöd på solsken och närapå vindstilla förhållanden avgjorde saken för mig. Det blev en sväng till Bärsta med badplats och kärr. Med tanke på att jag i maj var där och bevakade gryningen så kändes det helt rätt att i september vara där för att bevaka skymningen.

Vägen ner mot Bärstabadet

Spången ut över Bärstakärret

Jag började min lilla kvällsutflykt med att ta mig ut över Bärstakärret. Det luktade väl inte direkt nybakade kardemummabullar om man säger så. Jag valde bort macro-objektivet denna gång och hade med mig mitt 70-200 mm-objektiv som fick duga för några närbilder.

Jag letade länge efter sileshår som var solbelysta men tyvärr gick jag bet

När jag viftat med kameran och det längre objektivet en stund valde jag att skifta till mitt ultravidvinkelobjektiv. Plötsligt blir bilderna ytterst annorlunda och jag jagade den stråleffekt som kan uppnås med lite mindre bländaröppning.

Jag noterade hur låg vattenlinje det nu är i Yngaren mot hur det såg ut i maj

Badplatsen vid Bärsta

Jag kom till Bärsta strax efter klockan 19 och solen går just nu ner ca tio minuter före 20. Den stilla och ljumma kvällen förblev ljuvlig tack vare den totala frånvaron av myggor. Jag hade verkligen förutsatt att de skulle driva mig till vansinne denna kväll men ibland är det najs att ha fel.

Det blev ytterligare ett par objektivskiften innan jag var färdig för kvällen. Med telezoomen och telekonvertern togs ett antal bilder. När solnedgången var nära kom plötsligt traktens alla svalor för att jaga insekter vid vattenytan. Ingen av dem hann jag fota på något kvalitativt sätt. Nåja, det hade varit en bonus men var inte avgörande för mina fotoambitioner denna afton.

Svalorna drog förbi i solnedgången över Yngaren

Notera hur snabbt solspeglingen i sjön ...

... smalnade av när solen gick ner

Ett sista objektivbyte gjordes för att fånga de fjuttiga molnslöjorna som nu blivit underbelysta av den sol som precis gått ner vid horisonten. 

Underbelysta molnslöjor

Det var inte ett så tokigt sätt att inleda hösten på. Jag gillar verkligen hösten, åtminstone den första halvan. Bring it on!