Brucebo naturreservat ligger strax norr om Visby på Gotlands västra sida. Jag upptäckte området när jag var på "ensamresa" i september 2017. Stigar tar besökaren från klinten ner mot havet och det är både intagande vackert och intressant. Det visar mycket av det som är speciellt med Gotland, dess geologi och flora.
 |
| Alla blåsippor är inte blå |
Jag hittade en ledig plats på den minimala parkeringen inne i skogen och redan där var marken täckt av vita och blåa sippor. Jordmånen på den kalkrika ön måste vara ypperlig för sippor. När jag under dessa dagar på Gotland rörde mig över ön såg jag blåsippor på väldigt många ställen, inte direkt som det ser ut hemmavid i den sörmländska myllan.
 |
| Detta är ingen sippa utan den giftiga tibasten som blommar tidigt |
Med macro-objektivet på kameran tog jag mig långsamt fram mot klintkanten. Förbi de spännande grottorna och en liten bit ner mot havsnivån. Jag gick inte mer än några hundra meter innan jag vände. Det behövdes ingen längre promenad i jakten på motiv.
Jag träffade verkligen helt rätt med min Gotlandsresa. På många sätt. När det handlade om sippornas blomning var det perfekt, men med Gotland finns det nog bara perfekta tillfällen oavsett när på året man åker (för det finns alltid något att se och upptäcka). I nästa blogginlägg berättar jag om mina vedermödor en tidig fredagsmorgon på nordöstra Gotland.
Härliga macrobilder på alla sippor. Låter som din ensamresa har gjort dig gott.
SvaraRaderaDet var ett så härligt ljus som strilade ner mellan träden och det fanns så galet många sippor på ett enorm område. Jag låg på mage både här och där, tur att det var helt turistfritt i området när jag var på plats.
RaderaOnsdagen till fredag eftermiddag var lugn och behaglig på Gotland. Sedan dök det upp weekend-turister, fotbollslag m.m. så det blev riktigt folkrikt på ön under lördagen. Jag gillar lugn och ro, uppenbarligen. :-)
Jag blir nästan tårögd av dina bilder. Och den vita blåsippan är verkligen läcker, det verkar de små skalbaggarna också tycka. :)
SvaraRaderaBlåsippor är mina favoriter av vårblommor och de berör mig så mycket. Jag vet inte riktigt varför, men något med barndomsminnen och det faktum att de växer i mängder i trakterna där jag bor - känner mig verkligen priviligerad av att få se sipporna komma varje år. Nuförtiden är det med glädje jag möter dem också, förr var det mer vår-melankoli då jag hade svårt att leva upp på våren som "alla andra". (Jag är i grund och botten en typisk höstmänniska som gillar när livet bara går sin gilla gång och på hösten sänks alla sociala krav till ett minimum, vilket är perfekt för mig.)
Ha det gott!
Tack! Jag bottnar i att jag också är en höstmänniska men våren har sin självklara tjusning. Varför blåsippor tilltalar mig kan jag inte riktigt svara på men de lockar och pockar. Jag har inga minnen av några blåsippsställen under min uppväxt så det är inte av nostalgiska skäl som jag smälter inför åsynen av sipporna.
RaderaGotlands kalkrika mark utgör uppenbarligen en bra grogrund. Att åka dit exakt när jag gjorde var perfekt för blåsipporna men om jag åker tillbaka om några veckor öppnar sig möjligheter att fota orkidéer i rikliga mängder. Nu kommer jag inte iväg till ön så nära inpå den nyligen slutförda resan så orkidéerna får vänta till något annat år.