Sommarparadiset Fårö

Efter det förra gråa blogginlägget från Fårö borde jag följa upp det med ett färgsprakande fyrverkeri som beskriver ön som en turistattraktion av rang. För det är ju precis det som Fårö blivit. Sudersand i sällskap av en miljard andra människor som ser sol och bad som den ultimata förströelsen. Nu är det väldigt svårt att få till en illusion av detta med kameran när man besöker ön en gråmulen, blåsig och kall aprildag.

Sanddyner vid Sudersand

Så kan då gå om man glömmer solskyddskrämen

Fårö har så mycket mer att erbjuda än strandbarer, toalettköer, campingträngsel och rejält äckliga hamburgare på Ebbes i vägkorsningen. Hela Gotland har ju unika naturegenskaper och från detta skiljer sig Fårö ytterligare något snäpp. Sanddyner inne i skogen och ännu kargare än vad huvudön är. Fårö har också raukfälten som sticker ut lite extra, ett fiskeläge som i alla får mitt hjärta att slå frivolter i bröstkorgen.

Fårö Fyr, 176 km från den gotländska sydspetsen vid Hoburgen

Som vanligt gick mitt fågelfotograferande sisådär

Sädesärlan letade mat i sjögräset

Trolsk skog vid Norsta Auren

På långt håll såg jag inte vad det var som flutit iland vid Norsta Auren men ...

... en närmare inspektion visade att det var ska från blåmusslor

Det är väldigt, väldigt många rödhakar på Gotland har jag noterat

Jag snurrade ett varv på Fårö men ville undersöka hur det såg ut vid den omtalade gården Stora Gåsemora. Populär så det rinner över på somrarna då de bl.a. arrangerar konserter. Någonstans läste jag att det var värt ett stopp bara för att se sig om i omgivningarna. Nu förstår jag vad som menas.

Så fick det bli den här gången. Fårö återvänder man till, så är det bara. Jag vände mot färjan över till Fårösund och när molnen sprack isär över huvudön chansade jag på att åka till Brucebo och naturreservatet. Det var en bra chansning! Mer om det i nästa blogginlägg.