Museirepris

För att inte bli knäpp behövs något att stimulera sinnena med. Kunskapstörst och nyfikenhet kan få en duvning om man besöker ett museum. Sagt och gjort, under fredagen gjorde jag ett reprisbesök på Sörmlands Museum. Jag var där precis i inledningen av min arbetsbefriade månad och nu såg jag till att traska in genom deras portar när den sista av de avlönade men "lediga" dagarna är till ända.

Jag har ingen aning om var det är meningen att man ska parkera som besökare till muséet. Jag har valt att parkera i hamnområdet och därifrån gå en liten sträcka till besöksmålet. Det skadar inte och dessutom är ju Nyköpings hamnområde fint nog att offra lite tid på.

Jag skruvar mer och mer besvärat på mig inför det faktum att jag nu är mellan två jobb. Det är verkligen inte något jag eftersträvat och faktiskt inget jag känner att jag kan lastas för. Inom loppet av knappt två år har jag tillsammans med flera kollegor hamnat i situationen att bli uppsagd på grund av arbetsbrist två gånger om och det är fett osoft.

Jag behöver nog låna dotterns franska bulldog fler gånger. Terapihunden. Men honom i sällskap får man själslig lindring, han är som någon slags vandrande snuttefilt på något sätt. Jag kan ju inte konfiskera honom så därför får jag vissa dagar gå på museum istället. Så enkelt är det.

Jag biter ihop och ger sportfoto-hobbyn näring denna helgen. Det är inte det sämsta.