måndag 16 september 2019

Jag blev med ultravidvinkel

Efter ett helt år av beslutsvånda har jag äntligen slagit till. Kanske har min tvekan att göra med att det objektiv jag trånat efter är ganska extremt och därmed smalt i sitt användningsområde. Mycket pengar för lite användning? Jag har ändå kommit fram till att rejält vidvinkliga bilder blir mer och mer lockande för mig i mitt fotograferande.

Min första bild med det nya objektivet

Jag har velat fram och tillbaka kring ett objektiv med fast brännvidd eller ett zoomobjektiv. Gemensam nämnare har varit att det ska innebära ett ultravidvinkel-objektiv. Ett zoom-objektiv är nästintill alltid en kompromiss med bildkvalitén. Det är dock flexiblare och därmed kanske mer användbart. Även då jag använder det vid sportfoto. Men jag har också värderat den fasta brännviddens fördelar med betydligt högre bildkvalitet och också större maxbländare.

Bild tagen på samma avstånd och med motiv som mitt senaste blogginlägg inleddes med

För mig landade det i ett Sigma 14/1,8 DG HSM Art. Till det köpte jag även den USB-docka man behöver för bl.a. uppdatering av objektivets mjukvara och för justering av autofokus. Det är mitt första objektiv från Sigma. 14 mm fast brännvidd, största bländaröppning f/1,8 och den tillhör Sigmas väldigt populära Art-serie av objektiv.




Naturligtvis var det inte riktigt optimalt väder när jag for ut på måndagskvällen för att göra de första testerna med objektivet på min Canon 5D Mark IV. De solstrålar som hittade ner från himlen när jag klev ut genom ytterdörren ersattes snart nog av tjocka moln som även gav ifrån sig några enstaka regnstänk.

Rogsmo, Stigtomta
TGOJ-banan
Utblommad rallarros

Bilderna i detta blogginlägg är i stort sett obeskurna och möjligtvis lite upprätade. Ultravidvinkel-perspektivet är speciellt. Kameran är tillräckligt högupplöst för att jag skulle kunna beskära bilderna hårt men då skulle kanske inte mina första tester påvisa hur bildvinkeln med ett 14 mm-objektiv ter sig på en fullformatskamera.




Jag har självklart läst på om detta och andra närliggande objektivs egenskaper. Sigmas Art-objektiv är välkorrigerade och jag kan se i mina första tester att färger, kontraster och skärpa är så bra som andra tester visat. Som Canonist hade jag kunnat köpa "mitt" märkes motsvarande objektiv (Canon har ett 14 mm-objektiv med största bländare f/2,8) men då hade jag fått slantat upp nästan den dubbla pengen.

Påtaglig vinjettering på f/1,8 (skärpan dock riktigt bra)
Samma motiv men fotad med bländare f/5,6

Som vanligt med fotogrejor handlar det nog allra mest om fotografens förmågor att utnyttja utrustningen. Givetvis är denna glugg mycket bättre än vad jag någonsin kan bli. För mig handlar det nu om att lära mig använda det så gott det går men jag ska även testa det med mina andra kameror för att förstå hur det uppträder med andra sensorstorlekar (Canon 1D Mark IV och Canon 7D Mark II).

Jag ser fram emot vad denna glugg kan åstadkomma! Och dessutom sägs det vara bra för nattfotografering så nu blir jag väl tvungen att jaga norrsken för att få mesta möjliga valuta för pengarna jag slängt iväg.

2 kommentarer:

  1. Vidvinkelbilder med rätt komposition och bildtänk kan ge fantastiskt häftiga bilder att kolla på tycker jag. Kul och intressant att du skriver ned några tankar om objektivinköpet och om utrustningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här gången var beslutsprocessen ovanligt snårig. Sedan tidigare har jag ett fisheye-objektiv som jag har haft stor glädje av. Det har då använts med min 7D-kamera för att teckna ända ut i hörnen. Med mitt nya Sigma får jag autofokus och möjlighet till ultravidvinkel även på fullformatshusen. Det är bara synd att det nya objektivet väger som en halv personbil.

      Radera