Gotlands västkust norrut i solsken

Till skillnad mot de senaste dagarnas relativa ruggighet hade måndagsmorgonen en komponent som var mer än efterlängtad. Solen behagade titta fram över södra Gotland. Det fanns dock inte tillstymmelse till värme i luften tack vare de nordliga vindar som svepte fram.

Stenbumling med en riktigt stor stenbumling i bakgrunden (Lilla Karlsö)

Måndag innebar hemresedag, dags att lämna Gotland och återse fastlandet. Nynäshamnsfärjan skulle avgå från hamnen i Visby klockan 16.30 vilket innebar många timmar att spendera på att utforska och återupptäcka. Från vår plats söder om Hemse gick vägen mot Visby längst Ekstakusten. Dit åker man gärna gång efter gång.

Stora Karlsö sedd från Ekstakusten söder om Klintehamn

Att se de båda Karlsöarna sträcka sig upp över Östersjöns yta är speciellt. Man kan inte påstå att kusten runt Gotland är överbelamrad av kobbar, skär och öar. Jag besökte Stora Karlsö för några år sedan och gör gärna ett återbesök någon gång i framtiden. Då ska jag ha med mig ett så långt teleobjektiv som jag kan uppbringa för att fota de sillgrisslor och tordmular som håller till på de branta klippsidorna. Mycket sevärt.

Ektakusten

Den klarblå himmel som utlovats i väderprognoserna var inte särskilt klarblå när man vände blicken uppåt. De hårda vindarna från dagarna innan hade mojnat in aning. Iskylan var dock påtaglig och det gjorde inget att hoppa in i den varma bilen med jämna mellanrum.

Djupviks fiskeläge i norra änden av Ekstakusten

Vid Djupvik fotograferade jag med mitt ultravidvinkelobjektiv. På en fullformatskamera är de 14 mm i brännvidd väldigt vidsynt men också något att träna på för att bemästra. Hur som helst trivs jag med gluggen som är härligt skarp.

Men mycket annat är inte förbjudet

Till sist hittade vi in i Visby där utforskandet fortsatte till fots. Bilder från det mini-äventyret kommer att publiceras i nästa blogginlägg.