Att så lite kan göra så mycket

 I helgen fick vi ta del av en gnutta av vad vintern har att erbjuda. Det var en lågmäld och försiktig antydan men den gjorde stor skillnad. Att landskapet kan ändra karaktär på ett så dramatiskt sätt av några snöflingor är onekligen fascinerande.

På söndagsförmiddagens hundpromenad tog jag med mig kameran och på den hade jag monterat mitt macro-objektiv. Det var alldeles för länge sedan det objektivet luftades.

Del av Prästgården med Tiondeboden till vänster i förgrunden

Promenadsällskapet denna söndag utgjorde en ansenlig skara av Team Jansson. Det var faktiskt bara tvåan som saknades. Vi hittade stråket som tog oss förbi Skillra och besöket hos hästarna var ett tydligt önskemål framfört av Enzo The Batdog. Och en fransk bulldog brukar få som den vill.

Även om det var 19 grader kallare än min trivseltemperatur och det bitvis var alldeles förskräckligt snorhalt så var det befriande att slippa fulhöstens bruna nyanser för en stund. Snötäcket var flortunt men satte prägel på omgivningarna. Omväxlingen var välkommen.

Lite vinterstämning på första advent skadar inte. Det återstår att se hur länge det dröjer innan mildvintern får sätta emot och ta över taktpinnen.

Hur mycket man än planerar

I ett helt år har jag vetat vilken typ av bild jag skulle ta i slutet av november 2020. Faktum är att jag haft två helt olika bildidéer beroende på väderläget. Om det blev som jag tänkt? I helsike heller, vädret blev någon slags mellanting och därmed föll båda alternativen och innebar någon slags kompromiss där jag till sist fick välja den som skavde minst.

Fransk bulldog ger sig på tefat med stor energi

Kanske borde jag släppa låsningen med att ta "Årets julkort". Det ger mest huvudvärk. Komma på något nytt som motsvarar förväntningarna bland mottagarna, problemet att samla alla barnen vid ett tillfälle som passar dem, hinna beställa framkallning och pysslet med att posta korten innan det är försent. Att posta julkort är ju en närapå utdöd tradition, allt helgönskningar sker ju digitalt nuförtiden.

Men ändå liksom.

Anita

Ida

Lovisa

Enzo och Emma

Alva

Som vanligt så sparar jag publiceringen av julkortet tills vi kommit fram till julhelgen. Någon måtta får det ändå vara, bonusbilderna i detta inlägg avslöjar egentligen alldeles för mycket.

Undantagsväder

När november levererar fulhöst helt enligt förväntan blir en plötslig solskensdag något alldeles särskilt. Blåsten under söndagens förmiddagspromenad förtog visserligen lite av njutningsgraden men man får inte vara för kinkigt inställd. Med en hund i huset måste man gå ut oavsett om vädret är uselt eller hunden vägrar. Franska bulldoggar är tydligen lite kinkiga när det kommer till snett regn, det har vi konstaterat den senaste veckan.

En lagom promenad får man om man traskar Skillra-Åsby-rundan. Det är sedan gammalt. Lördagens nederbörd hade satt sina spår på grusvägarna som var mer än lovligt grisiga, tyvärr. Den lilla gruppen morgonflanörer bestod utöver hundkraken av tre människor. Alla med avsikten att få hunden att uträtta sina behov.

Vid Skillra stod en häst och gnäggade under en gran. Till Enzos besvikelse ville den inte komma fram till stängslet för att hälsa. I en frallas värld vill alla hälsa och rikta hela sin uppmärksamhet mot den förtjusande varelsen som hunden tycker sig vara. Besvikelsen gick att övervinna, med tjat och en hundgodis, och vi kunde ta oss vidare mot Åsby.

Vid Åsby var åtminstone ett par av hästarna nyfikna nog för att komma fram och hälsa på vårt sällskap. Enzo förvandlades till en spänd fiolsträng i sina försök att komma närmare hästarna. Han är fullständigt fascinerad av andra djur, allra mest om de är i storleken häst eller ko. Även grisar har visat sig vara potentiella bästisar men senast det testades var inte jag närvarande.

Sedan gick hunden sönder ...

Min skugga i bilden och felinställd kamera gav ändå ett bevis på en trasig hund

När vi passerat TGOJ-banan på hemvägen fick jag chansen att ställa upp Enzo och jag tog några bilder där jag själv stod nere vid spåret och hunden var uppe på vägrenen. Dregelsträngen i ena mungipan hör till, den är nästan en obligatorisk del av Enzo. Och jag har redigerat bort kopplet, Enzo är alltid kopplad när vi är ute.

Denna gång dammade jag av "sportfoto-utrustningen" och min Canon 1D X samt mitt 70-200 mm-objektiv fick följa med på promenaden. Det blir liksom inte särskilt mycket sportfoto i dessa tider där det gäller att hålla sig för sig själv i så stor utsträckning som det går.

Corona-anpassad familjeaktivitet

Som förhoppningsvis alla andra så förhåller sig familjen Jansson till pandemin och de restriktioner som just nu råder. Det innebär inga större uppoffringar för mig personligen förutom mitt sportfotograferande som får stå tillbaka. Mitt fritidsintresse är och får inte vara viktigare än restriktionerna och respekten för vårdkapaciteten.

Rinkebybadet utanför Jönåker

På äldsta dotterns initiativ tog vi oss ut under lördagen på en korvgrillningsutflykt. Att det är en finfin sysselsättning råder det ingen tvekan om. Det tyckte alldeles uppenbart många andra också, trots duggregnet, och vi gick bom på de två första ställena där vi tänkt grilla. Primärmålet var Bärstabadet men där var båda grillplatserna upptagna. Nästa försök gjordes vid Kisäng men att det var upptaget där kändes mindre förvånande.

Med de två närmaste platserna strukna från listan stod valet mellan Rinkebybadet utanför Jönåker eller Harhålet längre nordväst längst Yngaren. Vi chansade på Rinkeby och det lönade sig. Papperskassen med ved kunde arrangeras i en lagom stor eld på den fint iordninggjorda eldstaden och sedan var det bara att vänta på glöden.

Badhytten vid Rinkebybadet

Utflykter ute i naturen tillsammans med de man bor med under samma tak ger en hel del näring åt livsandarna i en tid då det för övrigt ska vara återhållsamt med sociala kontakter. Duggregn och fulnovember ska inte få hindra vår strävan efter en smula utomhusvistelse!

Lovisa på hugget framför kameran

Enzo förser sig och satte sina leriga avtryck som bonus

Jag kunde ju knappast åka iväg på en utflykt utan att ha någon del av kamerautrustningen med mig. Den lilla fotoryggsäcken packades med några objektiv och jag luftade mitt 28 mm-, 135 mm- och 14 mm-objektiv denna gång. Det krävs nog inte så stor ansträngning att klura ut vilka bilder som är tagna med respektive glugg.

Inaktiv spade i väntan på nästa sommar

Det humusfärgade vattnet vid Rinkebybadet

Vi var så fruktansvärt leriga efter korvgrillningsutflykten att alla ytterkläder fick åka i tvätten när vi kommit hem. November är inte favoritmånaden och när vi åkte hemåt vid 14-tiden började det redan skymma trots att det var en och en halv timme kvar innan solnedgången. Det finns muntrare månader, sannerligen.

Fars dag och Femöreutflykt

 De där soliga och stilla dagarna är oerhört lätträknade i november. Som plåster på såren efter de nya Corona-restriktionerna gavs vi en fantastiskt fin söndag som också sammanföll med Fars dag.

Jag blev ombedd av övriga familjemedlemmar att föreslå ett lämpligt utflyktsmål för söndagseftermiddagen. En titt på väderprognosen gjorde att mitt val föll på Femöre och fyren längst ut på Femörehuvud.

Pågående fasadrenovering (?) med tanke på byggställningarna

Någon gång om året brukar jag hitta till Femörehuvud och fyrvaktarbostaden. Det är sällan särskilt fullt på parkeringen men denna söndag var den faktiskt välfylld. Det ovanligt varma novembervädret och solskenet lockade säkerligen fler än oss till platsen.

Vi stannade inte länge nog för att se solen gå ner och det hade i så fall varit lite klurigt denna gång. En molnkant kom rullande från sydväst och förstörde förmodligen möjligheterna att observera en "perfekt" solnedgång. Vi nöjde oss med en eftermiddagssol och det ultimata sällskapet som en fransk bulldog utgör.

Enzo får en slurk vatten

Enzo med sin matte Emma tar en titt ut över Östersjön

Vi smaskade i oss lite medhavd "fika" och strosade sedan tillbaka mot bilparkeringen. Lika många som gick åt det hållet, lika många var det som var på väg ut mot platsen vi just lämnat. Snacka om att Oxelösunds kommun har naturresurser med dragningskraft.