söndag 29 november 2020

Hur mycket man än planerar

I ett helt år har jag vetat vilken typ av bild jag skulle ta i slutet av november 2020. Faktum är att jag haft två helt olika bildidéer beroende på väderläget. Om det blev som jag tänkt? I helsike heller, vädret blev någon slags mellanting och därmed föll båda alternativen och innebar någon slags kompromiss där jag till sist fick välja den som skavde minst.

Fransk bulldog ger sig på tefat med stor energi

Kanske borde jag släppa låsningen med att ta "Årets julkort". Det ger mest huvudvärk. Komma på något nytt som motsvarar förväntningarna bland mottagarna, problemet att samla alla barnen vid ett tillfälle som passar dem, hinna beställa framkallning och pysslet med att posta korten innan det är försent. Att posta julkort är ju en närapå utdöd tradition, allt helgönskningar sker ju digitalt nuförtiden.

Men ändå liksom.

Anita

Ida

Lovisa

Enzo och Emma

Alva

Som vanligt så sparar jag publiceringen av julkortet tills vi kommit fram till julhelgen. Någon måtta får det ändå vara, bonusbilderna i detta inlägg avslöjar egentligen alldeles för mycket.

3 kommentarer:

  1. Svar
    1. Stigtomtas egen pulkabacke, det är ungefär som fyra säckar jord med lite gräs på. Och vinterskruden skulle ju ha varit helt frånvarande hade jag tänkt ...

      Radera
  2. Jag har en backe bakom huset. Vi åkte miniskidor nedför den backen när jag var något yngre än vad jag är i dag. En gång kraschade jag in i vardagsrumsväggen.

    SvaraRadera