Allhelgonahöst

Fredagens kyrkogårdsbesök i Nyköping följdes upp under lördagen med en sväng ner till Koppartorp och Tunabergs kyrka. Det kändes självklart att besöka minneslunden på kyrkogården detta år i och med att det numera är platsen dit jag kan ta mig för att minnas båda mina föräldrar. Ett tänt ljus och några riktade tankar som Allhelgonadagen onekligen bjuder in till.

Den lilla byn Koppartorp får något besök om året av mig. Ibland stannar jag till, andra gånger åker jag igenom för att fortsätta ner till Nävekvarn på den slingriga vägen. Kyrkomiljön, gruvorna och Hembygdsgården är oerhört idylliska. Mina minnen går tillbaka till barndomens stopp på vägen till sommarstugan då det skulle letas metmask i kyrkogårdsförvaltningens lövhögar.

Även utan portionerna av nostalgi ger Koppartorp och dess träkyrka mersmak för besökare. Denna gråmulna och duggregniga höstdag hade även den sin karaktär och charm. Med hänsyn till vädret blev besöket kortvarigt, vi strosade fram till minneslunden och tog sedan ett varv genom kyrkogården för att därefter åka tillbaka till den modernare civilisationen.

Den sista dagen i oktober står det klart att fulhösten är millimeter från att ta över omgivningarna. Tyvärr. Det är den tunga delen av året som närmar sig när mörkret och de olika nyanserna av brunt dominerar. Borra ner huvudet mellan axlarna, bit ihop käkarna och tig melankoliskt. Än värre om det kommer snö under detta lidande, då maxas den mentala insatsen ...

Bilderna i detta inlägg är tagna med mitt 85 mm-objektiv. För snävt för att få med helheten vilket betyder att jag letade utsnitt som på något sätt kunde vara representativa för platsen och tillfället.