söndag 22 november 2020

Undantagsväder

När november levererar fulhöst helt enligt förväntan blir en plötslig solskensdag något alldeles särskilt. Blåsten under söndagens förmiddagspromenad förtog visserligen lite av njutningsgraden men man får inte vara för kinkigt inställd. Med en hund i huset måste man gå ut oavsett om vädret är uselt eller hunden vägrar. Franska bulldoggar är tydligen lite kinkiga när det kommer till snett regn, det har vi konstaterat den senaste veckan.


En lagom promenad får man om man traskar Skillra-Åsby-rundan. Det är sedan gammalt. Lördagens nederbörd hade satt sina spår på grusvägarna som var mer än lovligt grisiga, tyvärr. Den lilla gruppen morgonflanörer bestod utöver hundkraken av tre människor. Alla med avsikten att få hunden att uträtta sina behov.





Vid Skillra stod en häst och gnäggade under en gran. Till Enzos besvikelse ville den inte komma fram till stängslet för att hälsa. I en frallas värld vill alla hälsa och rikta hela sin uppmärksamhet mot den förtjusande varelsen som hunden tycker sig vara. Besvikelsen gick att övervinna, med tjat och en hundgodis, och vi kunde ta oss vidare mot Åsby.








Vid Åsby var åtminstone ett par av hästarna nyfikna nog för att komma fram och hälsa på vårt sällskap. Enzo förvandlades till en spänd fiolsträng i sina försök att komma närmare hästarna. Han är fullständigt fascinerad av andra djur, allra mest om de är i storleken häst eller ko. Även grisar har visat sig vara potentiella bästisar men senast det testades var inte jag närvarande.

Sedan gick hunden sönder ...

Min skugga i bilden och felinställd kamera gav ändå ett bevis på en trasig hund

När vi passerat TGOJ-banan på hemvägen fick jag chansen att ställa upp Enzo och jag tog några bilder där jag själv stod nere vid spåret och hunden var uppe på vägrenen. Dregelsträngen i ena mungipan hör till, den är nästan en obligatorisk del av Enzo. Och jag har redigerat bort kopplet, Enzo är alltid kopplad när vi är ute.


Denna gång dammade jag av "sportfoto-utrustningen" och min Canon 1D X samt mitt 70-200 mm-objektiv fick följa med på promenaden. Det blir liksom inte särskilt mycket sportfoto i dessa tider där det gäller att hålla sig för sig själv i så stor utsträckning som det går.

2 kommentarer:

  1. Jag brukar också trolla bort hundkoppel, tänker mig att det är ett vanligt trick. Enzo skulle nog göra sig bra lensball-modell.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kanske kan bli intressant med en fralla fotad genom en glaskula. Eftersom jag inte sett tillräckligt många exempel på vad en lensball kan bidra med har jag svårt att bedöma potentialen.

      Radera