En kort sträcka västerut

Plötsligt var det tidig söndagseftermiddag och jag undrade var morgonen och förmiddagen tagit vägen. Försvunna i en djup Törnrosasömn? Tydligen behövdes den!

Följetongen med den lilla solrosen framför farstukvisten fortsätter

Nattsuddandet mellan lördagen och söndagen var frivilligt. Det fick mig också att framåt söndagslunchen styra om och stryka en del ambitiösa planer om att under dagen resa till avlägsna platser i länet, i sportens tjänst. Istället tog jag mig utomhus i det kalla, snöiga och blåsiga landskapet söder om järnvägsspåret.

Lätta moln som emellanåt släppte igenom solstrålarna

Minusgraderna hade varit helt acceptabla eftersom också den allt givmildare solen skänker viss värme när dess strålar når fram. Det var den förbaskade vinden som sabbade. Svårt att få riktig feeling, liksom.

Här är en annan del av det omtalade skitdiket, nära dess utlopp i Hallbosjön

Fötterna flöt omkring på några centimeters lössnö. Den lilla vägen var naturligtvis inte plogad och fotspåren efter de som gått där före mig var inte tillräckligt många för att bilda en vältrampad stig. Trots den ringa mängden nysnö var det faktiskt lite småjobbigt att ta sig fram.

Fotspår i snön

Vad gjorde jag då ute med kameran förutom att fotografera marken framför mina fötter? Egentligen inget särskilt. Det är mer som en reflex, går jag ut så tar jag kameran med mig. Snapshots i närområdet utan djupare tanke eller innebörd.

Jag ser gärna fotograferingen som ett roande tidsfördriv. Träning, träning, träning för att se, tolka och återge. Vad blir bra och vad blir skit? Motiv, avstånd, perspektiv, vinklar, bakgrund, förgrund, ljusinfall och kameratekniska grubblerier.

När jag kommer hem till datorn flyttas bildfilerna över från kamerans minneskort till datorns hårddisk. Rensa bort det som är totalt fel (felexponerat, oskarpt, idiottråkigt osv). Analysen görs fortfarande bäst, för mig alltså, då jag i lugn och ro kan granska bilderna i större format än det som kamerans display erbjuder.

Traktorspår i snön

Om jag någon gång lär mig kanske jag också kan bildbehandla mig fram till bättre bilder. Även här är det träning, träning, träning som gäller. Det vardagliga fotograferandet ger mig ändå utrymme för mer experimenterande i redigeringen än då jag fotar t.ex. sport som måste och behöver återges så dokumentärt som möjligt. (Därmed inte sagt att min sportfotografering inte kan utvecklas enormt mycket då det sannolikt bör gå att ta snygga sportbilder med hjälp av de komponenter som finns att tillgå i stunden.)

Domherrarna satt och letade fram föda ur trädets frökapslar

Den fotografering jag hinner med just nu är oftast sportfotograferingen. Med relativt nytt jobb och ett byte av sportblogg-plattform har jag prioriterat mina insatser efter vad tiden och energin räcker till för. Det har gått ut över den typ av bilder du hittar i detta inlägg.

Det är också därför jag känner att jag inte hunnit bekanta mig färdigt med kamerahuset jag köpte i höstas. Det är likt det jag använde på mitt förra jobb de gånger som jag studiofotograferade men ännu mer finns att utforska. Förmodligen har jag inte ens testat alla mina objektiv på det nya kamerahuset. Allt har sin tid och jag hinner nog med det också, tids nog.