Isformationer vid Femöre

Det är nu dags för det sista blogginlägget i trilogin om Femöre. Allt hade sin början i mitt söndagsbesök vid kanten av Södermanland där hav möter land. De kyliga förhållanden som rådde under söndagen antydde något som bekräftats å det bestämdaste de senaste två dagarna.

Under de sista skälvande dagarna av februari har vintern etablerats och tvingat in oss i sitt järngrepp. Rackarns så mycket vinter det blivit. Det är ett hårt slag mot alla människor i avsaknad av självkontroll. De som äter semlor i mellandagarna, klär granen i november, äter midsommarsillen i maj och öppnar födelsedagspresenterna två månader innan de fyller år. När blir det vår? Det ska vara vår nuuuuu!

Under tisdagen vräkte snön ner utanför kontorsfönstren vid stadsfjärden inne i Nyköping. När jag kom hem till Stigtomta hade det kommit 0,5 cm. Snacka om att ovädret slog extremt olika på relativt kort sträcka. Det har pratats om snökanon men allra mest corny är kvällspressens krigsrubriksättning "snösmocka", jisses så dumt.

Mer snö är att vänta och kylan består under ett flertal dagar enligt väderprognoserna. Jag påminner ännu en gång om vårvintern 2013, då släppte inte vintern greppet förrän månaden mars var avklarad. Låt mördarsniglarna och fästingarna få sig några slag av den där snösmockan!

Nu räcker det med kverulerande, jag kryper ihop framför braskaminen och låter lite av veden jag högg i somras komma till nytta. Jodå, den värmde mig när jag högg den och den värmer mig garanterat nu också.