Frostbiten

Ännu en underbart vintervacker förmiddag bjöds på sportlovets näst sista dag. För några veckor sedan fick jag nära på en religiös naturupplevelse och denna lördagsförmiddag stod inte långt efter. Under promenaden hann dock den mest skimrande glansen försvinna, i takt med vindpustarna som skickade de enorma frostkristallerna till marken. Solsken, åtta minusgrader och det tunna snötäcket bidrog tillsammans med de vackert formade kristallerna till en inramning värd att uppleva live. Jag fotograferade naturligtvis också men det är svårt att göra verkligheten rättvisa med platta bilder ur en kamera.

Solrosen kämpar på

Vy ner mot Skillra

Jag hade inte tagit många steg förrän jag insåg att jag borde haft solglasögon. Så väldigt ljust det var. Solen gnistrade och reflekterades från allt runt omkring mig. Ögonen tårades och jag tvingades hålla upp ena handen för att ge skugga över korpgluggarna. Trots kylan gladde jag mig åt att februarisolen också gav ifrån sig lite värme. Det var sannerligen inte fy skam.

De kvarlämnade asplöven var delvis klädda i vit frost

Version 1

Version 2

Dagen till ära dammade jag (bokstavligen) av mitt gamla kamerahus Canon 1D Mark III. En 11 år gammal kamera (lanserades 2007 om jag inte tar fel) som på alla sätt blivit frånsprungen av nyare teknik. Men den är min, den är betald, den har karaktär och den fungerar. Utmärkt.

Eklöven såg ut att ha fått fjäderdräkt under natten

Jag funderade både en och två gånger på vilket objektiv jag skulle välja. Med facit i handen skulle jag ha tagit mitt macro, särskilt med hänsyn till frostkristallerna. Nu blev det istället en "test-kombo" bestående av mitt 70-200 mm-objektiv och 1,4-telekonvertern. Tja, tele ger tajta bilder och detta funkade nästan som närbildsutrustning också.

Skillras ladugård

Snö? Nej, de små vindpustarna skakade loss frosten från grenarna i närheten

Vintern frodas och lever. Kyla, en gnutta snö och ibland lite gnistrande sol. Ganska behagligt faktiskt. De gråmulna dagarna blir färre och färre, precis som det brukar efter de dystra månaderna november, december och januari. Ljuset är efterlängtat och nödvändigt, både för oss människor och för växtligheten (som förvisso fortfarande är försatt i vinterdvala).

Vintermotionär

Jag stuvar bland sakerna som kan göras i helgen. Det blir nog något av denna helg också, i slutänden.