Det lilla objektivets fasta brännvidd kanske bidrog till att det blev ovanligt många bilder tagna i stående format. Något jag alldeles för ofta förbiser. Allt är ju liksom inte liggande här i världen. Men det gör sig förbaskat bra på en datorskärm...
Även dagens bilder har passerat min svartvita redigering. Det finns en speciell schwung i gråtonerna och i bildbehandlingen kan jag göra lite annorlunda än vad jag gör med bilderna som får bibehålla sina kulörer. Jag har massor att förfina när det gäller min teknik i konverteringen men det är ju otroligt kul att leta möjligheter och i förlängningen en egen stil. Om jag kommer så långt, vill säga.
Det nya kamerahuset som jag köpte i höstas ger bildfiler som tål betydligt mer när det gäller att lyfta skuggor och dämpa ljusa partier. Det dynamiska omfånget är finfint, i alla fall med Canon-mått mätt. Och de drygt 30 megapixel stora filerna kan ju beskäras hårt om behov skulle uppstå. Jag kan inte annat än påstå att jag är grymt nöjd. Tänk om jag hade råd med motsvarande standard för ett kamerahus ämnat för sportfotografering!
Den som kritiskt granskar mina bilder och är krass och klok kan naturligtvis anföra att mina bilder inte är mycket märkvärdigare än det som skulle kunna tas med en mobiltelefon. Jag håller med. Snapshots som inte kräver någon superteknik är ju det jag oftast fotar. Det mina systemkameror tillför är dels möjligheten att byta objektiv (vilka ska släpas på i en separat väska) eller som kan anslutas till blixtsystem. Och hur ofta tar jag bilder med blixt?
Jag avrundar dagens blogginlägg med en och samma bild i två olika varianter; en svartvit och en i färg. Den som fått behålla sina färger avslöjar det något kalla skymningsljuset då den har ett stråk av blå toner i sig. Vilken av varianterna är att föredra? För egen del vet jag faktiskt inte vad jag tycker.
Mot nya mål och utmaningar!
Norrköööping, denna metropol! Kul att se att du hittat dit också, det är en fotogen stad helt klart, men det gäller att passa på. Under de 5-6 år som jag besökt staden i fotosyfte så har många av de ruffa, slitna och mest nedgångna områdena renoverats upp till en inte lika spännande fotokuliss. Dina svartvita bilder hjälper dock till med att bevara det gamla industrilandskapet som jag tycker att det ska se ut, just som ett gammalt industrilandskap!
SvaraRaderaFrågan är om jag hade försökt fota i det gamla industrilandskapet (mer än en gång sommaren 2016) om det inte vore för att jag numera arbetar där en dag i veckan. Jag VET ju att jag alltid kör fel i den sabla staden...
RaderaNåväl, de gamla byggnaderna bjuder på massor av karaktär till stadsbilden i området. Jag får nog erkänna att jag tycker det är lite spännande att se hur arkitekterna löser inblandningen av moderna inslag samtidigt som de behåller det som kan räddas.
Förhoppningsvis får jag fler tillfällen framöver att utforska området. Det håller sannerligen att granska i sömmarna!