Regnblandad guidning i Visby

Så hade vi kommit fram till lördagen och den andra och sista hela dagen under vår korta Gotlands-vistelse. Vi följde slaviskt vår plan trots att vädret inte var ett dugg samarbetsvilligt. Dagen skulle tillbringas inne i Visby och jag skulle hålla i dirigentpinnen. Min västkustboende syster och svåger hade inte varit på Gotland de senaste 30 åren och de var öppna för all slags ledsagning.

Regnspaning över Östersjön vatten mot den ensamma segelbåten

De två sällskapen hade stämt träff utanför Kruttornet klockan 10.30. Regnet strilade ner med en ihärdighet som faktiskt var beundransvärd. Havet flöt ihop med himlen i en askgrå smet. Jag tackade högre makter för att det inte blåste lika mycket som under fredagen, mitt ihopfällbara paraply tillhör den modellen som inte ens håller för en kraftig utandning. Övriga familjemedlemmar lånade varsitt knallrött paraply i hotellreceptionen, något som jag ur ett fotografiskt perspektiv var mycket tacksam för.

Vi var inte helt ensamma på Visbys regnvåta kullerstensgator

Den brokiga skaran sörmlänningar och västkustbor plus Bosse förstås

Fiskargränd

Rosorna i Fiskargränd

Jag hade redan i förväg utropat att det finns tre "måsten" när man är i Visby. Självklart är det mycket individuellt vad som ingår i denna gyllene trippel. För min del, och det ju jag som bestämde under denna guidning, så var första stoppet vid klinten ovanför domkyrkan.

Efter promenaden längst kanten på klinten var det dags att lura sällskapet utanför ringmuren för att ta oss norrut och hitta en bra vy för att njuta av utsikten över mitt andra "måste". Att stå och blicka ut över Nordergravar ger mig fullständig sinnesro oavsett väder. Ack så vackert och oh så förförande.

Nordergravar

Vi traskade in mot de centralaste delarna av Visby och jag fick en tillfällig paus i mitt guidande. Delar av sällskapet skulle in i butiken Kränku och handla. Inga större problem för mig och jag fick chansen att sätta mig ner och vila höfterna. Visby är ju inte direkt snällt med de höjdskillnader som förekommer.

Från Kränku styrde vi stegen mot det tredje "måste"-stoppet. Vi passerade Donners Plats och landade till sist i Almedalen. Du såg bilder från den platsen i mitt senaste inlägg och du kommer att få se fler bilder därifrån i nästa inlägg. I detta blogginlägg avrundar jag med husen runt Donners Plats.

Håll ögonen öppna för mitt avslutande Gotlands-inlägg där egentligen inte Almedalen är mer än en kuliss till något helt annat som fångade mitt och kamerans intresse.