fredag 12 augusti 2022

På äventyr norrut del 4; Flatruet och Ramundberget

Vi fick en eftermiddag att ta hand om tisdagen den 2:a augusti och vad skulle vi göra av den? Valet föll på lite bilåkning. Det hade ju pratats om Flatruet när vi frågade om tips inför vår resa. Vem vill inte bocka av en resa på Sveriges högst belägna allmänna väg?

Bland det mest spännande som fanns att se uppe på Flatruet

Det behöver skrivas direkt, vägen från Funäsdalen till Mittådalens Sameby var den resans behållning. Sedan var det dammigt, rakt och faktiskt inte mycket att trakta efter. Än värre blev det när vi klev ur bilen uppe på högsta punkten. Molntäcket var tämligen lågt och vindarna som pinade oss var knappast av det varmare slaget. Ett varv bland övriga bilar avslöjade att det var god sikt i alla riktningar men man blev ju inte direkt till sig i trasorna av annat än de oändliga vidderna.







Vi åkte därifrån. Ett återbesök i Ramundberget lockade mera nu när vi ändå var ute och förbrukade diesel. Vi bodde i Ramundberget under några dygn sommaren 2016. Var allt sig likt?

Ramundbergets skidanläggning

Mysiga Fjällgården i Ramundberget

Jodå, vi kände igen oss. Den stora skillnaden var mängden cyklar i liften och backen. Sommaren 2016 åkte vi först till Idre och då såg vi "pionjärerna" med cyklar i den backen. Idre var i slutfasen av utbyggnaden för cyklar med träningsbana m.m. Till Ramundberget hade cykelturisterna inte hittat ännu men anno 2022 är det uppenbarligen annorlunda. Nu är det en stor grej att åka hoj i skidbackarna.

Cykelturismen i fjällen har verkligen fått fäste

Annars rann Ljusnan förbi, rullskidåkarna kämpade som vanligt och Ramundberget väntade på den kommande vintersäsongen. Eftersom skidanläggningen ligger vid vägs ände så kunde vi inte göra annat än att vända tillbaka i våra egna hjulspår och åka "hem" till Funäsdalen igen.



Vi laddade med tvårättersmiddagen på vårt hotell och gjorde oss redo för onsdagens två vandringar. Den första av dessa hanterade vi utan missöden och det berättar jag gärna om i nästa inlägg. (Den andra onsdagsutflykten blev ju inte direkt såsom resledare Jansson tänkt sig och den kommer naturligtvis också att redogöras för vad det lider.)

5 kommentarer:

  1. Underbara vyer och härliga bilder. Det är lätt att trivas och må bra i fjällvärlden, även om man gärna kunde undvara fjällanläggningarna som exploaterats sönder och samman.
    Det råder väl lite delade meningar om Sveriges högst belägna väg går till Flatruet eller tipp Lillnipen i Idre. Antar att turistbroschyrerna över respektive område gör sitt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, vägen utanför Idre på Nipfjället är några 10-tal meter högre men räknas tydligen inte som "allmän väg" när jag får fram resultatet via Google. Vi har varit där också ett par gånger och även förundrats över synvillan med den lutande vägen.

      För mig infinner sig rätt känsla så fort vi kommer upp till Dalarna och landskapet börjar variera på höjden. När man sedan har lagt ytterligare höjdmeter bakom sig och barrträden ger vika till förmån för fjällbjörkarna är jag såld. Det är något speciellt och något som jag gärna tar del av fler gånger i livet. Eftersom jag inte är någon vinterentusiast slipper jag fajtas med turisttrycket under vintermånaderna i fjällvärlden, det är en befriande känsla.

      Radera
  2. Där har jag ju varit, hade till och med en kamera med mig, min instamatic. Kanske läge att testa en cykelsemester på fjället, det var ju inte uppfunnet när jag var där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. En och annan cykel susade fram på grusvägarna annars var det nog mest de som hade mountainbikes för att susa ner för skidbackar m.m. Det finns leder som är separat framtagna för cyklister medan de undanbeds på vandringslederna (eftersom det blir slitet och spårigt).

      Radera
  3. Jo, jag tar sett vad mountainbikes kan göra med fina vandringsleder.

    SvaraRadera