måndag 22 augusti 2022

På äventyr norrut del 9; Mora

Mora är att betrakta som norrut för oss som har utgångspunkt i södra Södermanland. Men om man reser från Funäsdalen har man definitivt suttit i bilen i flera timmar och åkt söderut för att hamna där. Och det var vad vi gjorde fredagen den 5:e augusti. Vi gav oss av från Härjedalen under förmiddagen och hade egentligen ingen brådska. Jag hade bokat hotellrum på Bishops Arms i centrala Mora men där kunde vi inte checka in förrän vid 15-tiden på eftermiddagen.

Inte direkt någon charmig fasad på Bishops Arms i Mora

Hotellet hade inte så lite vibbar av "stadshotell från 70-talet med resande försäljare". Och ett svep i deras meny innebar att vi försökte hitta en restaurang i Mora där man kunde äta en köttbit. Något som kändes lockande efter middagarna uppe i Funäsdalen där allt var supergott men det var inte någon biff på tallriken som alternativ.



I skiftet februari/mars kommer skidåkarna ångandes här i slutspurten av Vasaloppet




Som synes på bilderna här ovanför så möttes vi av ett soligt Mora. Det passade bra att strosa runt och upptäcka staden efter timmarna i bilen. Min spontana reaktion kring orten är att de historiska vingslagen är närvarande, likaså kopplingarna till Vasaloppet men att det också kändes som en halvtrött småstad inne i stadskärnan. Men det är kanske så de flesta städer i vårt avlånga land ter sig vid en hastig överblick.

Målgång i Vasaloppet då det brukar vara lite mer vintrigt






Mora har ju fördelen att ligga vackert placerat vid Siljans strand med Orsasjön norrut. Det sätter sin prägel. Nästan som Vrena som ju har Hallbosjön och Långhalsen intill sig. Men bara nästan.





Vi passade på att äta våfflor när vi väntade på att checka in. Senare på kvällen traskade vi runt kvarteret och hittade ett litet hak där vi fick vår efterlängtade köttbit. Det blev en fin punkt på vårt nordliga äventyr sommaren 2022. Som ett postskriptum åkte vi faktiskt via Svenshögen på vägen hem vilket innebar att det blev ytterligare fler timmar i bilen under lördagen och en jädra omväg när vi sedan slutligen hamnade hemma i Stigtomta på söndagskvällen. Men man måste ju se lite av västkusten och släkten när bilen ändå är varm och framkörd, eller hur?




Detta sätter punkt för min redogörelse. Bilderna är i huvudsak för min egen skull och för mitt minnesstöd. Kanske kan det även inspirera andra att ge sig ut på ett litet fjälläventyr. En bekännelse är också på plats; under hela fjällresan hade jag min flugfiskeutrustning liggandes i bilen. Den kom aldrig till användning trots att vi passerade mer än ett bra och spännande vattendrag. Det får bli en annan resa helt enkelt!

2 kommentarer:

  1. Min pappa var lite krasslig som liten, och därför skickades han till släktingar i Dalarna där han kurerade sina luftrör. Han förälskade sig i Mora, Rättvik och Siljan, så därför hamnade vi ofta i de krokarna när familjen semestrar på sjuttiotalet. Jag får lite diva minnen när jag ser dina bilder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det vackert längst Siljan men varje gång jag ska åka genom Rättvik lyckas jag ju göra det när de har den förbaskade bilträffen. Det innebär att jag krypkör genom hela byn i samma kortege som alla jänkare. Alla andra veckor på året är det säkert ren och frisk luft i Dalarna ...

      Radera