Enzo med fiskögat

Det är en ynnest att få passa den franska bulldogen Enzo. Nu när matte är i Kroatien tillsammans med hunkgänget så får vi i Stigtomta chansen att rå om honom i en hel vecka. Lätt för mig att skriva detta eftersom jag ännu inte hunnit sticka iväg på semester ... Men övriga hemmaboende barn samt Anita tycker nog det är ganska trivsamt att ha fis- och dregelmaskinen intill sig dygnet runt.

Lavendeln är nu i full blom och lockar till sig insekter precis som vanligt

Efter en arbetsdag uppe i Eskilstuna med tillhörande bussresor kände jag att det skulle vara skönt att sträcka på benen när kvällen var kommen. Vädret var tillräckligt lockande för att ta med kameran. Hund i koppel, kamera i rem och ut for vi genom dörrhålet där den öppnade ytterdörren gav fri lejd.

Enzo, kvällssol, regnfritt

"Vad håller du på med egentligen?"

Nosen på Enzo gör att alla promenader tar galet mycket längre tid än om jag går själv

Valet på kamerautrustning blev av det mer udda slaget denna gång. Jag luftar sällan min Canon 7D Mark II (APS-C-sensorer är ju inte riktigt de roligaste) men tillsammans med det extrema fisheye-objektivet blir det lite spännande och udda bilder. Det hade självklart varit bra om kamerahuset haft vikbar display så att man utan att lägga sig på marken kan se vad man fotar om man håller ner kameran i marknivå. Nu är det absolut helt omöjligt att lägga sig raklång på marken när man är ute och promenerar med Enzo eftersom han i så fall är över en som en blixt för att slicka och busa. Jag fick sträcka ner armarna, syfta och chansa på att bilderna blev bra ur grodperspektivet.

"Närbild" på blåeld vid TGOJ-banan

Tistel

Min tanke var att ta mig runt på andra sidan järnvägen för att njuta av kvällssolens strålar. Det kom att föra med sig en annan trevlig bonus som gjorde kvällen extra minnesvärd för framförallt Enzo. Föga anade han vad han hade framför sig när vi passerade över järnvägsbron.

På väg mot nya äventyr

I den näringsrika betesmarken på väg mot Hallbosjön går naturligtvis en hel del ungdjur och betar. Kvigorna är speciella, både nyfikna och till synes sällskapssjuka. Och när väl Enzo fattade vad det var satte han sig ner på rumpan och där blev han sittande. Helt stilla, utan att röra så mycket som ett morrhår. Andäktigt tittade han på de stora djuren och jag kände igen hans beteende sedan i våras då vi hade ett par hästmöten vid Skillra och Åsby.

En av kvigorna vädrade i luften och anade att det var någon mer än undertecknad i kanten av hagen

I bildens nederkant sitter Enzo och tittar på de avsevärt mycket större djuren

Extremt spännande för en ung hund att vara på ko-spaning

Och kvigorna tyckte nog att det var ganska intressant också!

När vi till slut gick vidare på grusvägen förföljdes vi av kvigorna ute i hagen

Det går egentligen inte att dokumentera en hel promenad med bara ett fisheye. Därtill är objektivets egenskaper för speciella. Nu har några av ovanstående bilder beskurits ganska hårt för att inte ge det där sjukt förvridna uttrycket. Men med en hund i koppel är det svårare och svårare att fotografera ju längre brännvidd jag monterat på kameran. 8,5 mm är precis lagom jäkligt.