Tillfällig bröllopsfotograf

Egentligen borde jag inte acceptera fotouppdrag som är så långt ovanför min kunskapsnivå och där slutresultatet absolut inte får bli fel. Men med en grav svårighet i konsten att säga nej hamnar jag uppenbarligen i en och annan knipa då och då. Till mitt eget försvar måste jag ändå tillägga att jag lockas av utmaningar, är nyfiken och gärna försöker utvecklas. Det växer inte mossa på stenar som rullar.

Stigen ner genom kohagen till platsen för lördagens stora begivenhet vid Vevelsund

För några månader sedan blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig att fotografera ett bröllop den 29:e juni. "Självklart" var mitt svar och tiden därefter ägnades åt vånda och mindre mått av ånger. Vad hade jag gett mig in på? Världens bästa Jenny, tidigare arbetskamrat men också en f.d. fotbollsspelare som jag haft framför kameran många gånger, skulle gifta sig med sin älskade Pär.

Den tillfälliga bryggan/landgången skulle spela en viktig roll innan vigseln

Jag fick lite information om formerna kring bröllopen redan då jag tillfrågades. Jag visste att den skulle ske utomhus i närheten av Vevelsund där Jenny och Pär bor. Det var alltså en väderberoende tillställning utan några direkta reservalternativ. Jag skulle fota bröllopsbilder på brudparet och deras tre små barn. Därefter skulle vigselceremonin och gäst-minglet dokumenteras. Som avslutning på min närvaro skulle gruppbilder tas. Gott så.

Brudbuketten

På mitt initiativ träffades vi en och en halv vecka innan vigseln för att rekognosera och diskutera detaljer kring fotograferingen. Det var vid detta tillfälle jag tog några bilder på de regntunga molnen som jag visade i denna blogg den 18/6. Det var jättebra att träffas och för mig att se omgivningarna där brudparet och gästerna skulle befinna sig i den 29:e.

En av bröllopsbilderna som togs på önskemål från de lyckliga tu

När bröllopsdagen närmade sig avslöjade väderprognosen att det skulle bli en strålande fin dag med rejäl värme. Här var det inte bara det hårda ljuset som bekymrade mig utan även de många timmarna i starkt solsken. Tyvärr hade alla mina fyra döttrar annat för sig denna dag men min spontana tanke var att ha med en av dem som assistent för att hålla i en reflektor för att lätta upp skuggsidan när bröllopsbilderna skulle tas. Nåväl, jag fyllde åtminstone en vattenflaska som gjorde mig sällskap denna svettiga lördag.

Jenny och Pär den 29/6 2019

Jag packade min mellanstora fotoryggsäck med det jag bedömde skulle behövas. Och faktum är att jag för en gångs skull använde alla objektiven som följde med. Mina två fullformatshus, Canon 5D Mark II och IV, var grunden i packningen. Sedan tog jag med mitt enkla men skarpa 28 mm-objektiv, ett 50 mm f/1,4, mitt 85 mm f/1,8 men också mitt macroobjektiv (100 mm f/2,8), snyggobjektivet 135 mm f/2,0 och slutligen arbetshästen 70-200 mm f/2,8.

Brudparet anlände i en snipa till vigselceremonin

Jag träffade brudparet klockan 13.00 och vi hade en timme till vårt förfogande för bröllopsbilderna. Därefter dröjde det en timme innan vigselceremonin tog sin start. Från ungefär klockan 14.30 började gästerna dyka upp längst den vackra vägen ner genom kohagen. Jag hade noterat några olika vinklar och platser där jag med fördel skulle kunna fotografera gästerna efterhand som de kom fram till vigselplatsen.

Under vigseln bjöds vi på otroligt fin sång som gav ståpäls på armarna

Jag varvade mina två kamerahus och skiftade objektiv ett flertal gånger under de fyra timmar som jag fotograferade. Jag är medveten om utrustningens styrkor och svagheter (men även mina egna tillkortakommanden). Trots många år på nacken funkade min 5D Mark II bra. Nu var ljuset generöst och hade vi varit inne i en mörk kyrka hade det garanterat låtit annorlunda från mig i efterhand angående denna kameras förmågor. De svagaste länkarna i utrustningen är nog mitt 50 mm f/1,4 och 85 mm f/1,8. De är skarpa men ger inte riktigt de kontraster och färger som jag får ut av objektiven med en röd ring (Canons L-objektiv är dyrare men också mycket bättre). Det finns så många andra objektiv som står högre på min önskelista men självklart skulle det vara cool med uppgraderingar även av dessa brännvidder.

Minglet förbereddes

Jag kom hem, svettigare än på länge, med en bit över 1000 bildfiler i kamerornas minneskort. Efter en första gallring blev 650 bilder kvar. När jag fick kategorisera och selektera bland dessa mynnade det ut i knappt 400 bilder som jag redigerade och sparade ut i både högupplösta och lågupplösta varianter. Dessa bilder kommer jag att leverera på ett USB-minne till Jenny och Pär. Jag har stillat deras nyfikenhet genom att lägga upp de lågupplösta bilderna i bildgallerier på webben så att bara de kan se materialet.

En av flera härliga tårtor som gästerna bjöds efter vigseln

Jag har gått igenom bilderna så många gånger att jag nästan blivit mätt på dem. Men ytterligare en genomgång tillät jag mig med syfte att plocka ut de 30 som jag tyckte allra mest om. Dessa bilder har jag även redigerat i svartvitt utförande, något som andas tidlöshet och ger ett annat uttryck än de färgglada varianterna.

På vägen från vigselplatsen till kvällens middag och festligheter fick gästerna en tipspromenadutmaning

Bilderna i detta inlägg är sådana som inte klarade min gallring och därmed inte levereras på USB-minnet till brudparet. De funkar i alla fall som illustrationer nu när jag berättat om mitt bröllopsfotograf-fuskande lördagen den 29/6 anno 2019. Jag skulle kunna berätta om hur fantastiskt fint, hjärtligt, genuint och förträffligt bröllopet var men det är känslor jag lämnar utanför bloggen och det offentliga ljuset. (Faktum är att jag koncentrerade mig så mycket på fotograferandet att upplevelsen inte sjönk in förrän hemma vid datorn när jag gick igenom alla bilder.)

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Jenny och Pär för förtroendet att föreviga deras stora dag. Jag hoppas innerligt att jag åtminstone till viss del uppfyllt önskemålen och kraven på bröllopsbilderna.