Fåfängan har under året ett ambitiöst och trevligt program att bjuda från sin scen. För några veckor sedan var Stigtomtasonen Mattias Nordkvist på besök, något jag mer än gärna hade tagit del av som nyblivet fan. Samtidigt är jag den förste att erkänna att jag är helt oduglig på kulturkonsumtion. Mitt alterego är Fotbollslasse inte Kulturlasse. Musikscenen, teaterföreställningarna och konsthallarna förblir otrampad mark för mig vilket på alla sätt är väldigt trist. Det finns förmodligen ett flertal hjärnceller hos mig som skulle må bra av impulserna, influenserna och inspirationen.
Fredagen den 19/7 2019 var det i alla fall dags för mig att bänka mig framför Fåfängans scen för att ta in kultur i form av Pwned by Gravity. Ett indieband med Nyköping som ursprunglig växtplats och med flera års erfarenheter trots bandmedlemmarnas relativt ringa ålder. Grabbar som spelat ihop sedan högstadietiden. Spelningen på Fåfängan var dock deras första detta år, något som definitivt inte märktes när de väl blev varma i kläderna under spelningen denna ljuva sommarkväll. Tajt, svängigt, emellanåt lågmält men välklingande samt hela tiden intressant. Trots de något lutande och hårda bänkarna framför scenen.
 |
| Pwned by Gravity |
Jag hade en toppenkväll. Trots mitt vägval att enbart titta på tillvaron enögt med sportfilter. Kanske lät jag tankarna fladdra iväg då och då när jag kom ihåg mitt eget gitarrplinkande, teaterföreställningarna vi gav under uppväxten, stepplektionerna och cellospelandet. Det finns mer kultur i min bakgrund än jag släpper igenom idag.
Som sällskap denna fredagskväll hade jag inte bara delar av familjen utan även barndomskompisar och deras anhöriga. Jag hade även sällskap av min kamera, förstås, och jag har satt ihop ett litet bildgalleri som du hittar HÄR >>>
Tack!
Känner mig både träffad och ärad av titeln barndomsvän, roligt att ses igen! Om nu någon tvivlar på din kulturella bakgrund kan jag bara intyga att "teaterlasse", "LasseoHenke på gitarr", "Lasse&Maria steppar" är begrepp som väcker varma minnen till liv.
SvaraRaderaJättefina bilder och mycket skoj att du valde att föreviga pojkarna med din imponerande utrustning.
Undrar om du tyckte det var skönt med lite mera stillastående mål eller om du saknade den större utmaning som jag antar att fotbolls-fotandet innebär...
Någonstans på vägen har livet kommit emellan. Ett antal val har gjorts och stigarna man följer blir sällan de man knatade runt på under uppväxten. Det var rent ut sagt skittrevligt att träffas och jag hade dessutom större behållning av att se Elias och hans kompisar i bandet än vad jag hade förväntat mig. De satte sin spelning klockrent!
RaderaAtt fotografera stillastående motiv är inte något jag tränar särskilt ofta på. Konsertbilder kan och ska säkert tas på andra sätt än vad jag nu gjorde från publikplats. Det är roligt med omväxling och alltid lär jag mig något nytt. Jag hade kunnat ta några bilder från ett par andra vinklar men ville inte störa varken övrig publik eller bandmedlemmar med att ställa mig på sidorna av scenen.
Sommarkväll med musik familj och barndomskompis, låter som en höjdarafton.
SvaraRaderaDet blev det verkligen, inramningen var perfekt. Kul att göra och uppleva något annorlunda, något som inte ingår i de normala rutinerna.
Radera