söndag 7 februari 2021

Båthuset på södra Femöre

Söndagens obligatoriska Oxelösunds-besök bjöd på strålande solsken, hanterbar kyla och alldeles utomordentligt finfin vinter. Efter noggrant övervägande bestämde jag mig för att ägna de 1,5 timmarna åt en runda på södra Femöre. I mångt och mycket en repris på ett vintrigt besök i slutet av februari 2018 som naturligtvis redovisats här i bloggen.

Panorama i båthusviken

Inbjudande på vägen från parkeringen

Det är något speciellt med kyla som får havsvattnet att frysa. Nu ska det sägas att det tydligen inte varit tillräckligt kallt för att frysa havsytan runt Femörehuvud men i de lugnare vikarna ligger det numera ett rejält lock med både is och snö. Men isen på stenarna i strandlinjen och de roterande isplättarna finns där och det är häftigt.




Alla dessa svinkalla nätter bygger rejält med frostkristaller


Mitt första stopp på vägen ut mot fyren på Femörehuvud blev viken där fyrvaktarens båthus finns. Det är svårt att undvika denna plats och båthuset är ju oerhört tacksamt att fotografera. Jag använde mitt 28 mm-objektiv samt mitt ultravidvinkel-objektiv (14 mm) och inser att jag allt oftare föredrar vidvinkligare alterantiv. Jag har hittills betraktat mig som tele-människa, självklart färgad av sportfoto där teleobjektiv är en nödvändighet.






Från båthuset tog stigen mig vidare ut mot Fyrvaktarbostaden på Femörehuvud. De bilderna bjuder jag på i nästkommande blogginlägg.

Stay tuned!

4 kommentarer:

  1. Låter som en lagom vinterpromenad. Fina vyer överallt nu när den riktiga vintern har presenterat sig. Jag har också blivit mer av en vidvinkelsnubbe, men är ännu inte medlem i ultraklubben.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vinterlandskapet är välkommet som utmärkt omväxling för mig när jag är ute med kameran men inte lika nödvändigt för mig som trafikant.

      Jag funderar en del på hur det är med vidvinkel-drivkraften. Det känns som att jag blir mer och mer angelägen att visa sammanhang i bilderna. I de bästa av världar är det också ett tecken på fotografisk mognad, att jag klarar av fler bildkomponenter än ett enstaka isolerat motiv. Men komposition, linjer och bildskapande är ju skitsvårt så det är kanske inte min mognad som är orsaken ...

      Radera
  2. Jag tar ofta en panoramaversion av mina landskapsbilder. Efter att PS eller Lightroom satt ihop bilderna så beskär jag bilden till en"normal" bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte påstå att min panoramabild i detta inlägg är särskilt bra. Jag hafsade ihop den i Photoshop och borde ha jobbat bort vinjetteringen på varje bild innan jag plockade in dem i merge-processen. Mitt lilla 28 mm-objektiv är jättebra men vinjetterar uppenbarligen en hel del även på något mindre bländaröppningar.

      Radera