Från att ha blivit orimligt lycklig över att en strömstare ville visa sig framför mina ögon till att i en euforisk känslostorm försöka ta in att ytterligare en strömstare valde att ansluta till Vrenaån. Söndagsförmiddagens foto-utflykt kröntes i grandios stil med en strömstare-kubbning i den isiga strandkanten. Tackar tackar.
Man kan ju som utomstående och människa tycka att strandbrinken var stor nog åt betydligt fler strömstarar än bara två individer. Ändå valde de att fajtas om herraväldet över en sketen liten fläck av en iskant.
Till sist stod en av strömstararna som segrare och den andre flög ett tiotal meter nedströms och sedan över till min sida av ån innan den vek av längst sjökanten nedanför utloppet i Långhalsen.
Om det var den "första" fågeln som vann slaget eller om det var nykomlingen har jag absolut inte en aning om. I deras värld var det säkert en prestigefylld kamp medan det landade lite mjukare hos mig som utomstående betraktare.
Låter som en släktfajt.
SvaraRaderaAh, det kanske var ett gammalt groll mellan syskon som jag bevittnade. En sur historia som hade sin början i en arvstvist när gammelstaren gick bort 2016 ...
Radera