Strömstare i Vrenaån del 1

Söndagsutflykten till Vrena hade ett huvudmål. Då jag under lördagen hört att strömstaren verkade finnas vid utflödet till Långhalsen kändes det lockande att kolla om den skulle visa sig även för mig. För att ha en rimlig chans att få den rackarns tättingen på bild så släpade jag med mig mitt 400 mm-objektiv och min telekonverter. På så sätt hade jag åtminstone en brännvidd på 560 mm med bländaröppning f/4.

Platsen för spaning efter strömstaren

Som alla känner till som försökt fotografera fåglar så har man aldrig tillräcklig brännvidd. Det fattas alltid 100 mm, typ. Som du ser på följande bilder så fyller inte strömstaren särskilt stor del av bildrutan och då har jag ändå beskurit bilderna från min fullformatskamera (Canon 1DX i aktuellt fall). Och på bilden här ovanför kan du också se att vattendraget definitivt inte badade i solsken. Hårt beskurna bilder, ISO 1600 och därmed inte befriade från brus och med halvtaskig detaljteckning. Suck.

Efter mer än en timmes väntan ...

... var den plötsligt där. Strömstaren.

På motsatta stranden satt den och åt av vad den hittat nere i vattendraget.

Jag ser kanske inte bilderna som mer än bonus för den fina naturupplevelse det innebar att stå och titta på en jagande strömstare. De är ju en aning udda som fångar sin föda under vattnet i strömmande vatten och forsar. De äter insektslarver och andra småkryp.

Faktum var att det var med mycket liten marginal som fågeln blev iakttagen denna söndag. Jag hade efter en dryg timmes väntan börjat ge upp. Med de två yngsta döttrarna som sällskap tyckte jag mig märka att de hade fått nog. Plötsligt såg jag skymten av det vi kom för och då var showen igång till 100%. Strömstaren satt en stund och spanade på strandkantens is för att sedan flyga ut och dyka ner i vattnet. Och så fortsatte det en god stund.

Att sikta på något relativt litet som rör sig galet snabbt genom 560 mm brännvidd är fasen inte helt plättlätt. Kanske inte riktigt som att titta igenom ett sugrör men bra nära. Jag utökade antalet fokuspunkter centralt i sökaren och smattrade på. Ingen annan gång har uttrycket "spray and pray" stämt bättre in.

Hur som helst var det en jättekul utmaning att försöka fotografera strömstaren i luften. Hade jag inte haft någon kamera med mig hade jag ändå varit helnöjd med naturupplevelsen. Ungefär som den enda gången jag (hittills) sett en kungsfiskare. I nästa blogginlägg kommer jag att visa bilder då ytterligare en strömstare dök upp och de båda började tjafsa om vem som hade rätt att sitta på bästa strandremsan. 

På återseende!