Giftig och fridlyst

Efter en passiv lördagsförmiddag började min otålighet pocka på uppmärksamhet. Det ganska soliga vädret lockade till utomhusvistelse, även om de kyliga nordanvindarna sabbade feelingen till viss del. En roadtrip formades i huvudet. En översvepning med hjälp av Google Maps med Södermanland som begränsning gav ett mål.

Backsippor

Jag har aldrig varit i Stallarholmen med omnejd. Det är typ så långt bort från Stigtomta som man kan komma inom Södermanlands gränser. Dessa nordliga trakter i kanten av Mälaren har uppenbarligen inte argumenterat tillräckligt högröstat för att jag ska fatta att trakterna är värda uppmärksamhet.

Hade flick- och damfotbollen i Stallarholmen varit starkare så hade jag säkerligen varit på Vikingavallen eller Toresunds IP. Jag kan inte förneka att de senaste två decenniernas kringflackande fotbollsledarliv har vidgat mitt geografiska perspektiv i viss mån. Men denna lördag och under denna pandemi finns det inte någon sport i sikte.

En del i min ingivelse att dra iväg på en utflykt var att ta hänsyn till övriga medlemmar i hushållet. Vad ett par tonårstjejer i 15- och 17-årsåldern intresserar sig för kan man som medelålders inte ta 100% hänsyn till. Men upplevelse, bildning och allmän småtrivsel behöver lyftas utanför de egna önskemålen om tidsfördriv.

Fikakorgen packades för några timmars utflykt. Bilens navigatorsystem programmerades för en bilresa under 1 timme och 20 minuter norrut. Vår rutt gick via Flen, Malmköping och kanten av Strängnäs till Stallarholmen. Om du inte upptäckt det tidigare så kan jag meddela att vägen efter Dunker till Strängnäs torde kunna utnämnas till länets utan konkurrens tråkigaste vägsträcka. Rackarns så obefintligt med saker det finns att titta på längst den sträckan.

Vid gravfältet ute på Selaön växte det backsippor värda att åka många mil för att se. Dessa fridlysta, luddiga men giftiga små växter täckte gravhögarna och det var långt över förväntan. Mängden av blommor gjorde sitt till för upplevelsen. Placeringen och omgivningarna var också värda resan. Häftigt, vackert, iögonfallande.

Jag hade faktiskt inte med mig mitt macro-objektiv på vår exkursion. Med mitt 14 mm-, 70-200 mm- och 28 mm-objektiv fick jag jobba med egenskaperna dessa gluggar erbjuder. Det funkade.

Backsippor med Åsa gravfälts skeppssättning i bakgrunden

Det kommer ytterligare ett par blogginlägg som uppföljning där jag visar fler bilder från Åsa granfält varvat med familjebilder. Men det blir även bilder från Mälsåkers slott ute på Selaön.