Med den nedgående solen i ögonen

De där tillfällena när jag behöver fördriva tid i väntan på att fotbollsträningarna på Rosvalla ska ta slut är snart över. Åtminstone tills nästa vinterhalvår inträffar. IK Tuns damlag kan rimligtvis börja träna hemma på Enstaberga IP inom de närmaste veckor och det för med sig ett förändrat föräldraskjutsuppdrag. Spelarna slipper konstgräset, jag slipper det emellanåt själsdödande knatandet på Brandholmen.

Kvällssolen reflekteras mot höghusens fönsterglas

I måndags kväll var det dags igen att döda ett par Rosvalla-timmar och därför tog jag med mig kameran. En promenad ner till stadsfjärden med sikte mot hamnen i Nyköping blev mitt självpåtagna uppdrag. Det såg väldigt bra ut med en molnfri himmel och nedgående sol. Men jämrans elände vad det blåste kallt. Usch.

Jag tog en hel mängd bilder där jag valde att underexponera rakt mot solen. Färgtonen i bilderna blev därefter. Speciell. Men gillar man sepiatonade bilder kanske mina motljusbilder i Nyköping är acceptabla.

Solen bredvid den ombyggda silon i Nyköpings hamn

Gäss

När jag kom fram till hamnbassängen hade solen gått ner bakom husen. Inget mer spännande med solen som ingrediens med andra ord. Jag skiftade från mitt 70-200 mm-objektiv till min vidvinkelzoom (17-40 mm). Tog de följande två experimentella bilderna.

När jag gick tillbaka från hamnen till Rosvalla valde jag att gå längst gatorna längre bort från strandpromenaden. Den isande kalla vinden lockade inte och jag fick lite mer lä uppe bland industrifastigheterna.