Stenlunga i Oxelösund

Oxelösund är inte den största av orter. Ändå är det en motsägelsefull och komplex plats. Jag valde att åka till grannorten när Påskdagens stillasittande behövde brytas. Ner till Gamla Oxelsöund där varenda parkeringsruta var full vilket fick mig att leta efter en ledig plats på långtidsparkeringen högre upp i backen.

Klassisk vy vid Gamla Oxelösund

Med kamera i handen är Gamla Oxelösund som ett självspelande piano. Bilderna tar sig själva, typ. För min personliga del tenderar dock bilderna att bli snarlika varandra från ena besöket till det andra.

Från det idylliska fiskeläget till något alldeles eländigt industriellt skitfult

På vägen från långtidsparkeringen ner mot vattnet passerar man ett och annat hus. Trähus med anor. Snickarglädje eller sparsmakad formgivning. För mig innebär ett besök i Gamla Oxelösund en betydligt kortare resa än till Kyrkösund, Marstrand eller någon annan västkustplacerad pärla. För rättvisans skull går det nog inte att jämföra fullt ut men det räcker alldeles utmärkt i tider som dessa.

Bilresans sista bit från Oxelösunds moderna (nåja) centrum till Gamla Oxelösund gör inte en endaste människa glad. I ryggen av hamnområdet, bland svart sot och järnvägsspår, är det omöjligt att förutspå att vägen kan leda till något som är både idylliskt och charmigt.

Vad hade Oxelösund varit idag om inte järnverket funnits? En utdöd håla? En ort som enbart blommar upp varje sommarhalvår när sommarstugegästerna vällt in? Fiske hade i alla fall inte varit huvudnäringen, den branschen har sedan länge sågat av den gren de suttit på i kombination med Östersjöns katastrofala hälsotillstånd p.g.a. miljöförstöring.

Dammet låg tätt i hamnen och spreds i den hårda västanvinden

Mitt Oxelösunds-besök under Påskadagen fick en fortsättning där stålindustrins närvaro inte var lika påtaglig. Mer om det i nästkommande inlägg.