tisdag 28 april 2020

Svanviken lockade mer än Ryssbergen

Helt oförhappandes fick jag ett ärende till Ryssbergen under tisdagskvällen. Familjens näst yngsta dotter skulle backträna tillsammans med några av lagkompisarna i IK Tuns damlag. Man kan tillbringa en tisdagskväll på många sätt men att köra backintervaller i en slalombacken är nog inget gemene man skulle välja som första, andra eller inte ens tredje val.

Inte en backsippa men likväl en blomma i en backe
De var inte jättemånga men typ entusiastiska inför mjölksyrepåslaget

Jag tog med kameran eftersom väderprognosen utlovade uppsprickande molntäcke. Tji fick jag, någon sol eller blå himmel såg jag inte till förrän en timme efter hemkomsten till Stigtomta. Efter en regnig dag låg de askgrå molnen kvar på himlen och inte ens de arktiskt kalla nordanvindarna lyckades flytta på dem för min skull.

Svanviken ligger bortanför dass och träspång
Alarna kantar vägen ut till fågeltornet

Att stå och glo på några fotbollsspelare som skenar upp och ner i en slalombacke lockade inte lika mycket som att gå ut mot fågeltornet i Svanviken. Jag hade inte grejor med för fågelfotografering, ett 70-200 mm-objektiv räcker inte särskilt långt, men lite allmänfotografering kunde jag ju försöka mig på.

A room with a view
Nyköpings lasarett där borta i fjärran

Regnet som fallit under dagen gjorde vägen ut mot fågeltornet en aning hal. När jag kommit halvvägs fick jag nära nog hjärtstopp eftersom två gräsänder flaxade ut under mina fötter med buller och bång. De kanske blev skrämda av min närvaro men de skrämde mig tio gånger värre.


En häger sträckte ut i riktning mot Lindbacke


Jag knatade fram till fågeltornet men vände omgående tillbaka mot skidbacken. När jag närmade mig foten av Ryssbergen såg jag fotbollstjejerna på väg ner från backens topp. De var tydligen klara efter några pulshöjande ryck. Gott så. När jag blev erbjuden lite fika efter deras träning avböjde jag med den givna motiveringen att jag inte gjort någonting för att förtjäna detta. Belöning till de som förtjänar det!




Imorgon är en ny dag. Då ska jag troligtvis inte till Ryssbergen.

2 kommentarer:

  1. Tuffa tjejer. Jag fotade en elitcyklist för några år sedan när hon tränade i ett tungsprunget sandtag. Helt klart bättre att endast fotografera slitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att springa i lös sand eller i vatten måste vara jämförbart med att kämpa sig upp för en slalombacke. Vissa individer tycks söka sig till mjölksyra. Självplågare?!

      Radera