Rapsgult vid Valstaäng

Det händer mer än en gång att jag ser potentiella fotomotiv när jag susar fram på vägarna i min bil. Vissa av dessa fotomotiv är flyktiga, t.ex. älgar, rovfåglar och dimma. Medan andra är permanenta såsom hus, landskap och söndagsbilister.

Emellanåt har jag sinnesnärvaro nog att konstatera att det permanenta fotomotivet skulle göra sig bäst i t.ex. morgon- eller kvällsljus. Ljusinfallet beroende på klockslaget är inte alls ointressant, det kan vara helt avgörande.

Valstaäng

Under onsdagskvällen svängde jag ner med bilen på den lilla grusvägen vid Valstaäng som går ner mot Tallstugan. (Hur många "Tallstugan" finns det egentligen...?) Jag hade sedan tidigare räknat ut att kvällssol skulle göra susen när de kringliggande rapsfälten skulle avbildas. Ja, rapsfälten var helt avgörande för min lilla miniutflykt med kameran redo.

Vissa år har jag åkt genom det sörmländska landskapet och njutit av de otroligt vackra rapsfälten. Ett tu tre är rapsen utblommad och jag har missat möjligheten till landskapsfoton när det är så betagande vackert. I år ville jag inte göra det misstaget och nu kan jag i alla fall vara nöjd med att jag har några gula bilder i arkivet.

Utan att ha någon riktig koll så killgissar jag att raps inte odlas på samma fält två år i rad. Det innebär att vissa år är de "tråkiga" fälten gula, andra år är de "perfekta" fälten gula. De "perfekta" fälten kan vara böljande eller angränsande till detaljer i omgivningarna som lyfter bilderna.

I kameraryggsäcken denna gång hade jag med mig mitt 70-200 mm-objektiv samt mitt ultravidvinkelobjektiv. I ett hörn låg även mitt 28 mm-objektiv men det förblev orört denna afton.

Med ultravidvinkeln blir det onekligen ytterst speciellt

Det kommer ytterligare ett rapsgult inlägg från onsdagskvällen. Jag fortsatte min resa till ännu ett ställe som jag noterat genom bilrutan på väg 52 västerut.