Förvirrad debutant

Efter 55 år i samma kommun och med hyfsat intresse för natur och friluftsliv borde jag vid det här laget ha bockat av de mest uppenbara områdena i närområdet. Men icke då. När jag under söndagen slutligen hittade fram till Labro Ängar var det allra första gången jag var där.

Välkommen, tackar tackar

För mig har det alltid känts som att Labro Ängar tillhör Bryngelstorpsborna. Deras strövområde, inte mitt. Just därför har jag bara vetat på ett ungefär var området ligger någonstans. Och jag åkte åt det hållet, typ. Efter 20 minuter i bilen på en grusdammig irrfärd bortanför koloniområdet vid Ängstugan insåg jag att jag nog borde titta i mobilens kartapp. Det behövdes och jag hittade bilparkeringen till Labro Ängar i en helt annan del av Bryngelstorp. Jodå så att.

Ungefär här blev det väldigt, väldigt fel

En snabb titt på informationstavlan gav mig ett halvt svar på var ängarna skulle finnas. Eller egentligen inte, så bra var faktiskt inte kartan. Jag följde en stig in i skogen och insåg att det myllrade av stigar bland träden. Jag kom fram till en rastplats och därifrån valde jag att följa en av de största stigarna som också bjöd på blå märkning på trädstammarna. Det var fel, väldigt fel.

Hasselsnår

Bofinkarna ger liv till skogen

Och ett tu tre passerade jag ett gravröse inne i skogen

En av alla stigar hade en minimal röd markering

Efter 30 minuters frustrerad promenad bland stigkorsningar och fågelkvitter tog jag en titt i mobiltelefonens kartapp. Jag började därefter gå i nordostlig riktning och plötsligt såg jag den öppning i terrängen som jag letat efter från första början.

Humleblomster

Landskapsstudie från Labro Ängar

Nu var klockan så pass mycket att jag endast hade ungefär en kvart att spendera på Labro Ängar innan jag var tvungen att gå tillbaka till bilen och därefter hämta upp 17-åringen på Enstaberga IP. Så kan det gå när man är usel på lokalkunskap och orientering.

Tid för orkidéerna

Tips till mig själv; nästa gång jag åker till Labro Ängar ska jag ha betydligt mer tid till mitt förfogande. Och varför inte ta med en flora? Det var helt fantastiskt vilket artrikt område och med mina begränsade kunskaper om växter finns det potential till stor inlärning.

Vägen mot slätterängen

Jag hade från första början monterat på mitt 100-400 mm-objektiv på kameran. I ryggsäcken fanns även ett vidvinkelobjektiv och mitt macroobjektiv. Kanske borde jag ha skiftat objektiv men med tanke på hur taskigt med tid jag hade när jag kom ut på ängarna så körde jag på med mitt telezoom. Och det duger till mycket.

Kanadagäss (tror jag) som drog förbi ut mot havet

Klockan tickade och jag behövde vända tillbaka till bilen. Nu visste jag på ett ungefär i vilken riktning jag skulle gå (även om det inte var solklart vilken av alla stigar som var den rätta). Jag tog mig fram genom skogen och passerade en liten varelse som var nyfiken men en smula blyg.

Ekorren stannade till och spanade på mig innan den klättrade vidare

Trots desorientering, tidsbrist och allmän förvirring från min sida så gav detta besök mersmak. Får jag ett nytt tillstånd av Bryngelstorpsborna så gör jag nog ett nytt besök vid Labro Ängar inom en nära framtid.