Nu kommer det ett blogginlägg med fullt fokus på fototeknik. Jag varnar för nörderi även om jag inte på något sätt besitter några djupare kunskaper. Men som många andra män tror jag att det är prylarna som avgör.
Jag blir knäsvag inför Canons objektiv med en röd ring i framkanten.
 |
Bländare f/1.2
|
I torsdags eftermiddag anlände ett paket med ett begagnat 85 mm-objektiv. Jag har redan ett 85 mm-objektiv. En klassisk brännvidd för porträtt även om jag köpte mitt Canon 85 mm f/1.8 för att använda till inomhussportfoto. Riktigt bra på ett APS-C-hus till handboll, faktiskt. Den här gången siktade jag dock på Canons betydligt dyrare värstingglugg, Canon EF 85/1.2 L II USM. Låt gå för att den köptes begagnad eftersom det kapade priset med hälften.
 |
Kvist på paradisbusken som precis börjat blomma
|
Det har under något år funnits tankar på att köpa ett bättre 85 mm-objektiv. Canon har en mer nyutvecklad variant med f/1.4 och stabilisering men sedan finns även alternativ från bl.a. Sigma. Till och från inbillar jag mig att jag vill fota mer porträtt men redan nu blir det några tillfällen om året då idrottare står framför kameran för spelarporträtt.
 |
Lavendeln är i tillväxtfas
|
Att fota med bländaröppning f/1.2 är ... spännande. Skärpedjupet är minimalt. Bokehn är inte pjåkig på denna 85 mm-pjäs. Den väger galet mycket.
 |
Rhododendron, lättare att fota än att skriva
|
Detta objektiv är inte inte snabbast i klassen med att fokusera. Den är tung av en anledning och det beror på alla glas/linser inne i höljet. Dessa tunga glas ska flyttas för att förflytta fokuspunkten och där finner vi förklaringen till att den är något slö. Alltså är det inte ett objektiv som jag tänkt använda i sportfotosammanhang. Men jag testade det under torsdagskvällen då jag hämtade dottern i samband med hennes träning med IK Tuns damlag.
 |
Amanda Nordlie på Enstaberga IP
|
 |
Hanna Lundmark, IK Tun
|
De två bilderna här ovanför är kraftigt beskurna. En brännvidd på 85 mm är inte mycket att komma med bredvid en stor fotbollsplan.
 |
Emmelie Jönsson, upp och nicka sockerdricka
|
Det är roligt att närma sig ett nytt objektiv. Undersöka dess för- och nackdelar. Förstå hur det bör användas och hur det kan användas. Det blir en vitamininjektion till fotointresset. I början blir det ett ganska spretigt användande och nog passerar jag gränsen emellanåt för vad det nya objektivet klarar.
 |
Genomgång efter träningen
|
Jag testade objektivet på maximal bländaröppning, förstås, eftersom man inte köper ett objektiv med jätteöppning utan att nyttja dess speciella egenskaper. Det är säkert superskarpt om det bländas ner några steg men mittskärpan var finfin på f/1.2 och f/1.4.
 |
Lovisa och Linn efter träningen
|
 |
Emilia Jonsson får kvällssolen reflekterad i ansiktet av backspeglarna
|
Nu kan jag styra om min önskelista till nästa mål, ett fast 35 mm-objektiv. En klassiker som jag anser att man bör ha i fotoryggsäcken. Det finns riktigt bra alternativ om man inte vill dränera plånboken med att köpa Canons dyraste EF-alternativ. Men jag skulle allra helst vilja ha ett litet och lätt 35 mm-objektiv. I min värld är den brännvidden perfekt att traska runt med i stadsmiljö. Gatufoto-objektiv, typ.
På den analoga tiden hade Nikonklassikern: Nikkor 35mm 2,0. 55mm 2,8 micro Nikkor och Nikkor 85mm 2,0. Kanske ganska tätt mellan brännvidderna men det var vad man skulle ha i kameraväskan påstods det bland Nikonfolk. :-)
SvaraRaderaFasta brännvidder är ändå något extra vad gäller kvaliteten. Och trots att det inte är några större kliv mellan 35, 55 och 85 mm så har de olika egenskaper och löser olika uppgifter. Den zoom jag äger som är så bra att den nästan gör fasta gluggar överflödiga är mitt 70-200 mm f/2.8. Men inom det intervallet har jag nu mitt nya 85 mm, min 135 mm och även min 100 mm-macro som gör saker på sina unika sätt och kompletterar ryggsäcken bra.
RaderaSvårigheten är att välja vad man vill bära med sig när man ska ut på en fototripp. Jag vet i alla fall vad jag packar när jag ska bevaka sport. I övrigt gäller det att vara kreativ och nyttja grejorna man har valt på ett så bra sätt som möjligt.
"hade jag" skall det vara.
SvaraRaderaAha. Bländare 1.2. Ojojoj. Sommarkvällsporträtt. Sätt igång.
SvaraRaderaBländaröppning f/1.2 kräver noggrannhet och ett motiv som är någorlunda stilla. Jag funderade på om jag skulle ha Canons nyare 85 mm med bildstabilisering och f/1.4 men nu valde jag att ta det mest extrema som Canon för tillfället har i arsenalen. Jag har hunnit ta några utpräglade porträttbilder med f/1.2 och det blir riktigt häftigt. Det är förvisso bilder på personer som jag känner och några av dem är inte helt obekväma med att bli avbildade. 85 mm-brännvidden innebär trots allt att man kommer ganska nära den man fotar om man bara ska ha med ansiktet. För halvkroppsbilder är man också ganska nära vilket kan vara besvärande för den som inte är foto-van. Jag misstänker att mitt 135 mm-objektiv fortfarande kommer att vara förstavalet när jag fotar spelarporträtt (halvkropp).
Radera135mm. Kan nog bli mitt nästa köp. Hade tänkt ta lite porträtt under mitt besök på Långholmen, men insåg att jag skulle komma lite för nära med mitt 50mm som jag hade ned mig. Och hade jag använt min ansiktsmask så hade jag varit ensam med den klädseln och det kändes för jobbigt.
SvaraRaderaDin grymma ansiktsmask borde locka nyfikna, kan jag tro. Men visst är en något längre brännvidd än 50 mm att föredra om den man ska porträttera inte är väldigt bekant. Som jag vet finns det flera mycket bra 135 mm-objektiv och Canons variant har funnits lite väl länge, men den är fortfarande rasande bra.
Radera