På vinterspaning i Vrena

Det är inte alltid det blir som man tänkt. Någon Oxelösunds-tripp denna söndagsmorgon blev det inte beroende på att Alva inte riktigt kände sig kry nog för att träna. Men jag hade packat fotoryggsäcken och var helt inställd på att fotografera nu när det blivit äkta fin-vinter. Rejäl nattkyla och en molnfri himmel gav en fullkomligt krispig vinterdag. Ungefär så optimal som man kan önska (om man nu gillar vinter).

Jag gillar inte vinter. Men den ger i alla fall goda möjligheter till bilder av en viss typ, bilder man banne mig inte kan ta annars.

Istället för isplättar i det salta havsvattnet utanför Oxelösund blev det Vrena och ett besök vid utflödet av Vrenaån. Jag tog fasta på tipset från lördagens besök vid Pilgrimsbo. Det såg länge ut som att jag skulle få nöja mig med frostbilder och fruset sjövatten men i ett par kommande blogginlägg avslöjas att tipset faktiskt hade substans.

Jag fick pulsa fram i snön från bilen till platsen som jag nog endast besökt en gång tidigare. Utflödet i Långhalsen ligger precis bakom fabriksområdet och bredvid TGOJ-spåret. Jag hade med mig både Lovisa och Alva och fick lite hjälp med att bära delar av utrustningen. Eftersom det var fågelfotografering på gång hade jag med mig stor-telet samt stativet med gimbal-huvud.

Även en misslyckad bild kan få plats i denna blogg

Jag hade med mig ytterligare ett kamerahus och på det använde jag först mitt ultravidvinkel-objektiv innan jag skiftade till mitt macro-objektiv. Det låg ett par objektiv i ryggsäcken som aldrig kom till användning denna gång men det är mer regel än undantag att så blir fallet.

Det skulle fotograferas frusna såpbubblor också. Verkade som en bra idé men funkade inte riktigt lika bra i praktiken. Detta behöver vi träna mer på för att förstå hur det ska gå till. Faktum är att det gärna hade kunnat vara ännu kallare för att inte såpbubblorna skulle kollapsa så fort.

Med macro-objektivet kunde jag i alla fall fotografera frosten på trädgrenarna. När fukten i vinterluften kristalliseras blir det spektakulärt.

På väg tillbaka till bilen hade jag packat ner det mesta i kameraryggsäcken men kameran med 400 mm-objektivet och telekonverter bar jag i ena handen. När vi stannade till för en stund tog jag ett par misslyckade bilder på döttrarna. Det är skönt att själv fotografera en medljus, inte lika lattjo att som motiv ha solen rakt in i ögonen ...

Jag följer upp detta inlägg med två bloggposter som kommer att handla om strömstaren. Håll koll så dyker det upp en mängd fågelbilder inom de närmaste dagarna.