En januarikväll vid Oxelösunds hamn

I många sammanhang kan det vara lämpligt att stanna upp, reflektera, dra slutsatser och ta lärdom innan man tuffar framåt igen. När jag under torsdagskvällen ännu en gång behövde skjutsa dottern till Oxelösund för en fotbollsträning slet jag med mig diverse kamerautrustning inklusive det förhatliga stativet. Jag tänkte ta några långexponeringsbilder och då är jag mer eller mindre tvungen att ha stativ, hur mycket det än svider.

Jag undviker stativ in i det längsta. Handhållen kamera är mitt val alla dagar i veckan om det inte handlar om mitt 400 mm-objektiv som är så galet tungt att det behövs monopod eller trebensstativ med gimbalhuvud. Men om man nu bestämt sig för att ta bilder i mörka vinterkvällen med ljuskällor som formas som stjärnor då gäller inte envis vägran att befatta sig med stativ. Små bländaröppningar ger denna stjärnformiga effekt men då behövs också långa slutartider. Slutartider på flera sekunder kräver stadga och en kamera i absolut stillhet om inte rörelseoskärpa ska förstöra bilden.

Så här ska det ju inte se ut

I exemplet här ovanför är alla åtgärder vidtagna men ändå ser det ut som ankskit. Varför? Jo, efter en analys och lärdomar av de slutsatser som drogs kom jag fram till att det är direkt olämpligt att stå på en gungande flytbrygga för att ta bilder med lång exponeringsstativ. Då spelar det liksom ingen roll hur stadigt stativ man släpat med sig.

Bättre. Oxelösunds hamn torsdagen den 21/1 -21.

Det där gungande havet ställde till det ytterligare en gång. Och denna gång var jag medveten om problemet redan när jag tog bilden. Hade det inte varit för vågorna hade detta kunnat bli en riktigt bra bild:

Tänk om båtskrället hade legat helt stilla

Nu fick jag nöja mig med att ta en bild på den yttre delen av hamnen utan någonting i förgrunden. Det dög det också även om det inte blev någon större skillnad mot bild nummer två i detta inlägg.

Oxelösunds hamn

På väg till bilen ställde jag ner det förbaskade stativet på ytterligare en plats. En bild på huset vid gästhamnen kunde kanske vara trevlig.

Gästhamnen i Oxelösund

Jag puttrade iväg i dieselbilen ut till fiskehamnen. Förvisso finns industrihamnen i blickfånget även från denna plats men det var istället Ståltheten som lockade. Det metalliska konstverket sträcker sig högt uppåt och är belyst av lampor både från sidorna och i dess inre.

Ståltheten i fiskehamnen, Oxelösund

Fram tills nu hade jag fotograferat med mitt simpla 28 mm-objektiv. Det var dags att skifta och nu åkte mitt 14 mm-ultravidvinkelobjektiv fram. Efter mycket lirkande och ögonmåttande kunde jag ta en "interiörbild" i centrum av det stora konstverket. Stativet grenslade den starkt lysande och gula lampan nere på marken.

Stålthetens innandöme

Huvuddelen av dessa bilder tog jag med bländare f/18 och 10 sekunders slutartid. ISO inställt på mellan 800 till 1600. När jag skulle ta de avslutande bilderna fick jag tänka om eftersom jag själv inte lyckades sitta blickstilla under 10 sekunder. Om du föredrar bilden med en tom parkbänk har jag full förståelse och sympati för dina känslor.

Så fick det bli denna torsdagskväll i kuststaden. Vem vet om jag nått vägs ände och inte kan komma på ytterligare saker att fotografera när jag hamnar där.