Fågelbordsbestyr

Denna vinter började jag förhållandevis tidigt med utfordringen av de tappra övervintrande fjäderbärarna. När det varit frost eller lite snö har jag med extra stor belåtenhet sett både steglitsarna och de utomordentligt stiliga domherrarna. Artrikedomen har varit ganska god blad småfåglarna som hittat till solrosfröna och jordnötterna.

Talgoxe på väg bort

Talgoxe med solrosfrö i plommonträdet

Under ett par regniga dagar i veckan struntade jag i att fylla på fågelmataren. Det straffar sig snabbt eftersom flockarna med olika mesar och finkar hittar andra ställen där de kan fylla på energiförråden. Nu på lördagsmorgonen fyllde jag dock på igen och hade hoppats att de skulle hitta tillbaka. Solskenet inbjöd ju till försök att fotografera dem när de tog del av vad som bjöds.

Blåmesen på besök

Jag fick hålla tillgodo med talgoxarna, blåmesarna och en ensam liten talltita. Och inte ens dessa vanliga och tuffa övervintrare var särskilt många vid mina fågelbord. Jag ger mig till tåls och fortsätter fylla på med solrosfrön och jordnötter så hoppas jag att kommande veckas kyla och snö kan ge en bra fond till några bilder på eldröda domherrar kommande helg.

Talltita (förutsätter jag att det är)

Jag har läst någon artikel om att matningen av småfåglar inte gör från eller till. Att de små gynnarna faktiskt klarar sig ändå. Men jag och många andra finner nöje och viss förtröstan av att mata in ett gäng fåglar som vi sedan kan iaktta intill våra husknutar. Det räcker långt för mig i alla fall.

Bilderna i detta inlägg är fotade med min Canon 7D Mark II, mitt Canon EF 400 mm f/2,8 och telekonvertern x1,4. Stativ med gimbalhuvud är en nödvändighet med denna tunga kluns till utrustning.