onsdag 22 juli 2020

Gränsö slott som är en herrgård

Efter fredagens äventyr i Östergötland tog familjen sikte lite längre bort för söndagens utflykt. Med slutmålet Västervik behövde ansenliga delar av Östergötland passeras innan vi kom fram till det nordöstra hörnet av Småland. Men innan vi landade i Västervik upplevde vi utflyktens största behållning när vi lunchade vid Gränsö slott. Slottet som inte är ett slott utan en herrgård, tydligen.

Om navigeringssystemet i bilen får välja så åker man snabbast söderut genom att ta E4:an via Norrköping och därefter E22:an till Västervik. Så lätt ville jag inte göra det och därför blev det Skenäs-färjan och Vikbolandet mot Söderköping istället. Vårt allra första stopp blev vid Tättö havsbad nära Loftahammar. Döttrarna skulle tydligen bada.

Tättö havsbad i närheten av Loftahammar


Jag fortsatte att vara obstinat när vi skulle åka från Loftahammar till Gränsö slott. Navigeringssystemet hänvisade ännu en gång till den största vägen (E22:an) medan jag hittat en betydligt slingrigare och smalare väg som tog oss ut längst den långsmala halvön där Gränsö slott återfinns långt ner på landtungan. När resandet är en del av målet vill i alla fall jag åka på denna typ av vägar.

Gränsö slott


Till skillnad från de senaste dagarnas besök i Motala och Vadstena så kan jag faktiskt dra mig till minnes två tidigare besök vid Gränsö slott. Inom Stigtomta IF har vi under åren jobbat på åtskilliga konserter med scenbygge, humpande och scenrivning och det är vad jag gjort nere vid Gränsö för 15-talet år sedan. Jag minns Darin, Uggla, Gessle m.fl. som stått på den scen som vi pysslat om tillsammans med de professionella humparna och scenbyggarna.

Stockrosor

Gränsö slott


Det är makalöst vackert vid Gränsö slott. Intill herrgården finns naturreservat att strosa runt i och närheten till havet bidrar på allra bästa sätt till omfamnande omgivningar. Med tanke på hur lång tid det gått sedan jag var på området senast så fanns det saker som jag inte kände igen. Kanske är det mitt minne som är svajigt, kanske beror det på att byggnader uppförts och platsen har förändrats.

Stallbyggnaden vid Gränsö slott

Gränsö Slottscafé

Söndagen bjöd på sol- och badväder


Vi var långt ifrån ensamma vid slottet/herrgården. Många hade sökt sig ner till gräsmattorna vid badstranden och till caféet. Efter en hyfsat tidig start på dagen och med några timmar i bilen var vi fokuserade på att få något i våra magar vilket ledde oss direkt till slottscaféet. En galet välsmakande laxsallad blev mitt val, något jag inte ångrar och verkligen kan rekommendera för andra besökare.

Slottscaféets laxsallad


När vi hade ätit infann sig balans och harmoni vilket fick oss att chilla lite nere vid bryggan. Solen värmde onödigt mycket men nere vid Östersjöns vatten svalkade vindarna behagligt.


Alva Lovisa Jansson


Anita Lovisa Jansson

Alva Jansson


Vi gick tillbaka mot bilparkeringen på andra sidan slottet för att ta oss vidare in till Västervik. Denna gång skulle vi inte åka de smala vägarna upp längst halvön, istället valde vi den närmaste vägen som via en broförbindelse tog oss in till staden.






Västerviks-besöket kommer att redovisas i ett kommande blogginlägg. Häng med!

4 kommentarer:

  1. Första bilden på slottet blev ju jättebra. Trots att den är tagen med rejäl vidvinkel!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att gräskanten var rundad men det förstärks naturligtvis av vidvinkelobjektivets förvrängning. Det är kanske inte det mest spektakulära slottet jag sett men läget är inte pissdåligt, om man uttrycker sig lite plumpt.

      Radera
  2. Svar
    1. Mäklarfoto, kanske. Men det är nog inte direkt lukurativt så jag fortsätter nog hellre som förvaltningsledare inom Region Sörmland. :-)

      Radera