Sorgfyllda dagar

I torsdags morse gjorde jag min näst sista dag på arbetet innan en fyra veckor lång semesterledighet. De sista lösa trådarna skulle knytas ihop. Nu blev det inte som jag tänkt och jag fick åka hem efter beskedet att min mor gått bort tidigare den morgonen.

En sorgens tid är här.

När man uppnått den aktningsvärda åldern av 90 år har man säkerligen behov av den eviga vilan. Så var det i alla fall för mamma, hon var klar med sitt liv och hade i takt med sin vacklande fysisk hälsa en allt krassare syn på att det var färdigt. Vi firade hennes 90-årsdag den 22/6 utanför äldreboendet Myntan (efter konstens alla regler i pandemi-tider), därefter fanns det inte mer att ta sikte på.

Den närmaste tiden får nu fyllas av sorg men också varma minnen för oss anhöriga. Tre barn, åtta barnbarn och tre barnbarnsbarn är kvar med saknaden och varandra som sällskap. Och en hel del praktiska sysslor som några av oss kommer att ägna oss åt den närmaste tiden.

Under lördagen tog jag en promenad i det sommarfagra landskapet för att samla tankarna. Naturen har en sällsam förmåga att finnas där som den allra bästa terapin när det behövs som mest. Den oro jag burit på det senaste året kring min mammas hälsa var på sitt sätt berättigad men döden är oundviklig och kanske onödig att spilla allt för mycket energi på. Vad vet jag.

Tiden efter torsdagens sorgesamma besked har ägnats åt eftertanke men också stunder med ett helt nollställt och tomt sinne. Det har också funnits tillfällen till skratt och umgänge med syskon och familj, livet går trots allt vidare och är värt att uppskatta med alla dess krumbukter och märkligheter.

Allt har sin tid. Och saker och ting befinner sig någonstans på gråskalan snarare än som enbart svart eller vitt. I de märkliga tider vi lever just nu är pandemin enbart en av flera saker som kräver något extra av oss för att förstå hur vi ska förhålla sig till dem.

Bilderna i detta blogginlägg har jag tagit med min Canon 1D X och mitt 85 mm-objektiv. Där är jag fortfarande i testfasen för att förstå hur jag bäst ska utnyttja objektivet.

Mina och familjens planer för årets semester har sedan i våras varit tämligen minimalistiska. Även om en del tid kommer att gå åt till att flytta ut mammas saker från boendet på Myntan, ordna bouppteckning och genomföra begravningsförberedelser så innebär det inte att allt annat stannar av. Några kortare dagsutflykter har redan gjorts och ytterligare andra kommer att göras.

Härnäst kommer ett blogginlägg med några bilder från söndagens utflykt till Nävekvarn.