Västervik och energifattig avrundning

Team Janssons söndags-exkursion tog deltagarna längst ostkusten söderut via Loftahammar och Gränsö slott för att slutligen nå fram till Västervik. Initiativtagaren till denna resa hade endast vaga och trevande idéer om vad som skulle göras när gruppen satte fötterna på främmande mark. I ärlighetens namn var det endast nyfikenhet som ledde expeditionen (men det är troligtvis inte första gången i världshistorien som detta har varit vägvisaren).

Parkeringsyta återfanns i närhet till vattnet och stadskärnan

Det allra mest uppenbara området att utforska tycktes vara vid vattnet. Uteserveringar och glasskiosker (med långa köer) avslöjade att detta var stråk nr 1 för besökande turister. Vi tog dock ett svep in genom stadsbebyggelsen och de kvarter som låg en liten bit från vattnet. Den där förbaskade nyfikenheten styrde och ställde med oss.

Slutligen hade vårt svep genom de charmiga småstadsgränderna tagit oss ner till vattnet. Idyllen hade åtminstone satt mig i rätt sinnesstämning. Samtidigt hade jag blivit svettig av den ständigt närvarande solen i kombination med att vinden inte gav någon som helst svalka på gatorna längre in i staden. Det var därmed extra behagligt att komma ner till vattenbrynet.

Här skulle man bo med båt och brygga i kanten på tomten

Den brygga som enbart hade gamla träbåtar fångade mitt intresse. Detta var nog Västerviksbesökets höjdpunkt för mig. Vilka fina skapelser och så många lager fernissa!

På vår väg tillbaka till bilparkeringen hittade vi en märklig kombination av glass- och sushi-servering där vi köpte våra glassar och jag fick äntligen en espresso som smakade som espresso ska smaka. Även med denna påfyllning av energi började vi bli lite spaka. Eftermiddagen var på väg mot kväll och vi hade två timmar i bilen för att komma hem. Nu valde vi inte den närmaste eller snabbaste vägen till Stigtomta ...

Alva, Anita och Lovisa i Västervik

På vår väg söderut tidigare denna söndag såg vi en vägskylt som pekade i en lockande riktning. Detta blev således vårt nästkommande mål på hemvägen. Stegeborg, en slottsruin på strategisk plats i viken som når in till Söderköping. Detta stopp blev dock ett antiklimax av episka mått. Vi konstaterade att ett besök vid ruinen skulle ha kostat 40 kr/person, att regnmolnen inte skulle lämna oss torra och att hamnkrogen inte kändes som ett alternativ där vi kunde äta vår middag. Vi lånade toaletten och åkte därifrån.

Den mest logiska vägen hem hade varit att ta bilfärjan till Vikbolandet och sedan Skenäsfärjan hem till Stigtomta. Nu var kön till den lilla färjan i Stegeborg jättelång med flera båtsläp som väntade på sin tur och färjan gick med en halvtimmes mellanrum. Vi hade fått vänta länge på vår tur vilket gjorde att vi åkte via Norrköping (där vi käkade) innan vi tog E4:an hemåt.

Slut på meddelandet.