Turistbilder på gott och ont

De senaste dagarna har jag och familjen varit på några ställen där åtminstone inte jag varit tidigare. Jag åker dit som nyfiken turist och delar av kamerautrustningen är givetvis med. Redan när jag tar bilderna börjar jag undra vad jag egentligen håller på med.

Motala hamn

Bäst förutsättningar att ta bilder på fina motiv har man om man sedan tidigare är bekant med miljön. Likaså ska ljuset vara det rätta vilket garanterat inte är mitt på dagen en ljus sommardag. Vid vårt fredagsbesök i Östergötland landade vi i Motala Hamn och det som möjligtvis räddade bilderna, trots att det var fina motiv, var den intressanta himlen.

Lovisa, Alva och Anita var resesällskap till Motala

Glassen och den dubbla espresson ser betydligt bättre ut än vad de var

Att ta dessa turistbilder är nog i första hand för oss själva som hjälp för minnet när vi tittar tillbaka på var vi varit, vad vi besök och vad vi upplevt. Förhoppningsvis hjälper turistbilderna oss att återuppleva känslorna vi haft när vi varit på respektive plats. Som bilder betraktat är de i bästa fall dugliga som vykortsbilder. Bättre än så blir det sällan. Och är det kring detta skrala innehåll jag bygger mitt innehåll i denna blogg ...? #självkritisk

Vårt stopp i Motala blev förhållandevis kort. Vi hade tidigare på förmiddagen gjort ett längre stopp vid Bergs Slussar och hade Vadstena som huvudmål efter Motala. Att vi sökte oss ner till hamnen var en produkt av faktorerna nyfikenhet och blodsockerhalt. Det är säkert så att Motala har mycket mer än hamnområdet att erbjuda men det får i så fall upptäckas vid ett framtida besök.

Kanalbolagets fantastiskt fina byggnad

Som avslutning kan jag nämna att glasscaféet i hamnen omöjligen kan rekommenderas. Frostiga isbitar i glassen och en espresso som var svagare än Gevalias bryggkaffe. Men en turistfälla lever väl i huvudsak på engångsbesök ...

I nästa blogginlägg redogör bloggaren för besöket i Vadstena och turistbilderna radas upp i sällan skådad takt.