Fotokliché och fåfäng fika

Det sägs att man inte ska fota blommor. Att det är en simpel och uttjatad form av fotografering till varken nytta eller glädje. Därför börjar jag detta inlägg med några blombilder. För att jag kan. Bilderna tog jag hemma på tomten med min Canon 1D X och mitt 300 mm-objektiv. Jag hade gjort en inställningsändring på kameran som jag behövde utvärdera. 

Samtliga bilder i detta inlägg är tagna i jpg-format, något jag normalt sett gör endast i sportsammanhang. Det har sina nackdelar när det kommer till bildkvalitén men ger istället ett betydligt snabbare arbetsflöde när många bilder ska processas. (Jpg-formatet är hårt komprimerat vilket bl.a. påverkar det dynamiska omfånget, färghanteringen m.m. Det är nog det vanligaste bildformatet och de flesta av oss har vant oss vid dess egenskaper.) Jag sparar också galet mycket lagringsutrymme genom att inte ta sportbilderna i RAW-format.

Lördagsförmiddagens blom- och fjärilssession hemma i trädgården byttes under eftermiddagen ut mot fika i en betydligt mer älskad och ompysslad grönyta. Ett besök vid Fåfängan inne i Nyköping för att fika stod på programmet för några av oss i familjen. Jag tog med kameran, 1D X fortfarande inställd på jpg-bilder, mitt ultravidvinkelobjektiv samt det senast inköpta 85 mm-objektivet. Åh vad jag tycker om dessa två gluggar!

I skuggan under hasselträden passade det bra med några porträttbilder. Jag plågade båda mina objektiv med att ta några motljusbilder med solen som hittade fram genom grenverken. 85 mm-gluggen spökar lite om man riktar det rakt mot solen och flares dyker upp som ett brev på posten (ibland med andra ord).

Jag bytte till mitt 14 mm-objektiv.

I det lilla caféet serveras lättare maträtter men också något för den fikasugna. Jag gick på det sistnämnda och valde en bulle och en hallongrotta. Anita köpte en glass medan Lovisa gick på smörgås-alternativet. Kaffe förstås, för oss som lärt oss dricka det ...

17-åriga Lovisa avstod kaffet och nöjde sig med en Trocadero

Jag tog ett varv i de nedre delarna av Fåfängans trädgård. Flera av bilderna som jag tog i motljus fick jag kassera hemma vid datorn då de inte riktigt klarade övergången mellan mörka skuggor och ljus himmel. Hade jag fotat i RAW-format skulle jag kunnat rädda dem men denna gång grämde jag mig inte över detta i och med att jag gjort ett medvetet val för att testa.

Till Fåfängan återvänder vi. Fantastiskt charmigt, vackert och speciellt. Deras kulturprogram är fylligt även om det denna sommar får en påverkan av pandemi-restriktionerna. Det är inte hur många platser som helst framför den lilla scenen men det går normalt sätt in betydligt fler åskådare än de 50 som just nu tillåts. Jag hade gärna sett Stigtomta-sonen Mattias Nordkvist i slutet av kommande vecka men de tre föreställningarna är slutsålda (och jag har en begravning att fokusera på).